Idag har jag tvekat hela dagen på om jag ska skriva det här inlägget eller inte. Jag skäms på ett sätt fast jag vet att jag inte borde.
Jag har haft Leah i min mage i 9 månader. Det är hennes sparkar jag känt och sett. Jag har kräkts hela graviditeten och varit sängliggandes till största delen, åkt in och ut från sjukhus och fått dropp. Jag har känt mig värdelös då jag inte kunnat jobba, värdelös som flickvän till Erik och en otillräcklig vän.
Längtan efter att Leah skulle komma och att illamåendet skulle försvinna så att jag skulle bli en pigg mamma, flickvän och vän… Det blev inte riktigt så.
Första tiden med Leah har varit fantastisk men jag har haft ont och känt mig otillräcklig och värdelös.
Jag kan inte bära henne (jag kan räkna på en hand hur många gånger och det handlar om Max någon minut åt gången). Erik tar hand om mig, Leah och hundarna. Han är vår hjälte!
Igår bröt jag ihop, jag skulle prova byta blöja och Erik var som en hök på mig ( egentligen ville han vara väl ) men när han tog över så brast det för mig. Jag kan inte ens byta blöja på mitt eget barn och hon är snart två veckor. Jag kände mig extremt värdelös!
Erik ville bara vara snäll men jag förklarade att man måste få göra fel och vi kommer inte göra på samma sätt.
Att jag bröt ihop är inte Eriks fel, det är allt som hänt som fick mig bryta ihop. Känslan av att inte kunna ta hand om sitt eget barn. Känslan av att vara svag som människa.
Jag älskar Erik, jag älskar Leah och jag älskar mina hundar. Min familj! Snart ska jag kunna bära henne och jag strävar efter att bli den bästa mamma som jag kan bli! Jag är inte där än! Nu ammar jag och myser med henne vid sidan av mig och som läkaren sa idag ” det är inte så bara det”.
Tack för att jag har världens bästa kille som orkar ta hand om hela familjen!
Låt de ta sin tid och små steg i taget! Jag vet vad du går igenom gick igenom Exakt samma sak. Att du Ammar och myser med henne brevid dig är ju fantastiskt!!!
De kommer bli bra ska du se och du är inte värdelös, tvärtom STARK som kämpar!!!
Kram
Tack snälla! Jag mår bra nu och nu känns allting toppen 🙂
Låt det ta sin tid. Som mamma till Leah är du ändå den bästa för henne, oavsett om du orkar byta blöja eller inte. Din närvaro betyder mest av allt. Man kan inte alltid styra över hur man mår. Det kommer att gå över. Så länge, försök att ta hjälp av de du har runt omkring dig. Skäms inte för att be om hjälp. Lycka till & hoppas att du mår bättre snart.
Tack, jag mår mycket bättre 🙂
Ta den tid du behöver. Man kan inte veta allt här i världen! Du kommer lära dig med tiden och de första veckorna går ju åt att lära känna varandra .. se hur sitt barn fungerar 🙂
Du är säkert den bästa mamman någonsin till Leah!
Tack, du har så rätt <3 Jag kommer göra allt jag kan för att bli det
Hej! Ville bara säga att du har fått en fantastiskt söt dotter. Hon ser ut som en liten docka. Du ska inte känna dåligt samvete, du har fött ett barn, det är självklart att du behöver läka din kropp och psyke. Du verkar vara en super trevlig tjej och så fort du mår bra kommer du ta igen allt! Kämpa på, kram!
Tack så mycket 🙂 <3 Tack för dina peppande ord <3 kram
Fina Nattis, man måste ju öva sig in i mammarollen och det har du ju inte hunnit med än men det kommer! Du kommer bli en jättebra mamma till Leah, det tvivlar jag inte på. Kram
Tack fina du
Åh älskade Nathalie, du är en jättebra mamma och snart kommer du att må bättre och kunna bära och byta blöja. Jag tvekar verkligen inte en sekund på det! Massor av kärlek och styrka till dig♥️ Hoppas verkligen du fort blir bra nu
❤️ ni är bäst ❤️
Jag hade en riktigt jobbig förlossning och blev deprimerad efteråt. Fick inte de där känslorna eller lyckorusen. Kände mig bara som en mjölkkossa och jag kunde inte gå eller sitta på flera veckor och har idag ett halvår fortfarande ont. Allt jag gjorde blev fel i början tex som att sätta på en blöja och jag bröt ihop hela tiden. Nu älskar jag min son mest av allt men kommer aldrig genomgå en förlossning igen. Vill bara säga att du är en fantastisk mamma! Jag läste även blondinbellas inlägg om förlossning och blev så fruktansvärt arg! Var Bra att du skriver om det! Hoppas du mår bättre snart det kommer bli bättre!:)
Det låter som att du haft det väldigt tufft och fortfarande har. Tråkigt att du känner så 🙁 Men du har en fantastisk son <3 Tack <3
Hej! Jag vet inte om du kommer ihåg mig men jag ägde himmelska hundar förut. Jag ville bara dela med mig av min erfarenhet för att du ska förstå att du inte är ensam om detta och du är väldigt välkommen att höra av dig om du vill ha någon att prata med.
Jag födde min son Liam den 3 oktober 2013. Jag hade gått över tiden 2 veckor och blev igång satt. Förlossningen tog 52 timmar och sedan började Liam må dåligt och de bestämt sig för ett akut kejsarsnitt. Innan dess att dom snittade var jag öppen 10 cm krystade ut lite av huvudet och sedan förstod dom att han inte skulle klara sig om de inte tog ut honom fort så de tryckte tillbaka honom igen. När de hade tagit ut honom levde han inte och efter några minuter (men långa minuter för mig) kom han igång med andningen och han började må bättre. Jag fick inte träffa honom förrens efter ca 20 min då jag skulle sys ihop och han var i barn läkarens händer. När jag väl fick se honom var jag likgiltig, jag kände ingenting för honom och blev ledsen på mig själv. Efter snittet kunde jag inte gå stå eller sitta och de enda jag kunde göra var att amma Liam och jag kände mig bara som en mjölk kossa. Min sambo Johan hade honom hela tiden och jag kände mig hjälplös och sämst som mamma. Väl hemma från bb skulle jag få börja ”ta hand” om honom då jag iaf kunde stå upp efter 4 dagar sängliggande. Johan var oxå på mig som en Hök och jag råkade vända blöjan fram och bak första gången och den gången brast det för mig. Är jag inte gjord för att vara mamma? Nör jag ammade kom det för lite mjölk, jag pumpade och folk kommenterade ”kommer det inte mer än så?” Här igen kände jag mig otillräcklig som mamma. Min depression blev bara värre och värre, jag kände mig inte glad för Liam, hade bara ont och det kändes bara som jag gjorde fel. Summan av kardemumma så tog det mig 2 månader innan jag fick den där kärleken som alla pratar om för sitt barn och. det krävdes även terapi för att komma tillbaka igen. Idag är jag världens stoltaste pch gladaste mamma men jag vlle bara dela me mig om detta för att du ska förstå att det du känner är inte fel. DU är stark och allt kommer bli bra men ge dig den tiden att läka. Hon är bedårande och varmt grattis från oss 🙂 kram
Hej Linnea, självklart kommer jag ihåg dig (vi var ju stammisar där ett tag 🙂 ! Tack för att du delar med dig, jag sitter nu och tårarna sprutar. Det känns skönt att inte vara ensam om att ha haft en tuff förlossning. Skönt att han mår bra din Liam, jag vet inte hur jag skulle reagerat om Leah kom ut och inte andades. <3 Skönt att du skriver att din sambo gjorde samma och att du reagerade på samma sätt för att det var exakt så jag kände, kommer jag klara detta? Är jag verkligen gjord för att bli mamma! Tack igen för att du tog dig tid att skriva. Kram (vi har inte varit på Himmelska hundar sen ni slutade)
Massor av kramar!
Oavsett vad du kan och inte kan göra så är du en fantastisk mamma!❤️
Tack <3
Tack Zara <3
Åh, jag förstår dig såååå väl! Med min äldsta dotter drabbades jag av svår förlossningsdepression och känner igen dina känslor så väl!
Hoppas verkligen att det vänder snart, annars sök hjälp! Man behöver inte må dåligt!
Massor av kramar!
//Sandra
Usch det måste varit jättetungt <3 Vill bara bli bra så jag kan ta hand om Leah <3