Att vi snart har två barn är verkligen overkligt! Så tacksam för min fina lilla familj! Leah är en riktig pappagris just nu men jag försöker se det positivt. Det kommer underlätta att hon tyr sig mer till Erik när lillebror kommer. Jag får ju mysa med min trollunge hela dagarna!
Nu till ett litet problem:
Det här med att säga Hejdå eller att någon av oss ska gå tycker inte Leah om. Vi började med att smita när L inte märker men i längden känns inte det sättet bra. Vi har märkt att hon blir lite orolig när speciellt Erik lämnar rummet…så nu blir det att säga hejdå. Dock bröt Leah ihop totalt häromdagen när vi sa hejdå och hon verkligen storgrät och det var riktigt jobbigt.
Hur gör ni? Har ni några tips?
Så länge vi säger hejdå hemifrån är det sällan några problem. Vi vinkar hejdå och sen brukar vi titta ut genom fönstret på den som går. Då har vi större problem om någon av oss skulle vara på toa, haha! Det är inte poppis.
Men när vi säger hejdå när vi är ute, om vi är på promenad och en av oss ska avvika. Dåå blir det stora protester och massa tårar. Men vi gör det snabbt, lätt och tydligt ändå. Tror på något sätt att det är bäst i längden..
Jag håller med dig! Tror absolut att det är bästa sättet men när Erik jobbar och är borta så hon inte träffat honom på en dag eller två så märker hon att han blir borta så länge. Vi får nog ta lite jobbiga hejdå och hoppas att det blir bättre ?
Vi bär alltid upp Edvin i famnen före en av oss ska säga hejdå. Sen vinkar vi lite glatt och säger hejdå väldigt fort, blir lättast så ☺️ Fick det tipset från förskolan att alltid säga hejdå och inte dra ut på processen, då blir det bara värre ?
Ja, så korkat av oss att smita men då blev hon inte ledsen. Nu känns det bara superdumt. Frågade också på förskolan vad de tyckte då jag berättade hur vi tänkt. De sa också att vi skulle säga hejdå ?
Så svårt sånt, men hon märker säkert att något snart kommer hända. Det bästa är och säga hej då när man går. Och visa dte är okej och bli ledsen.
Ja, jag hoppas att det blir lättare och lättare