Igår blev vår lilla buse Liam 9 månader. Vi glömde helt bort det efter fredagens hemskheter och vi packade massor och sedan åkte vi hem från fjällen.
Liam är väldigt go och glad sålänge hans öron inte krånglar. Han babblar massor ”MA Ma” säger han när han inte ser mig eller kryper mot mig så mamma har han snappat upp. Jag skulle nog säga att hans första ord är här och att det är mamma.
Vi tränar på tack tack och han säger ”tata”.
Han går fortfarande längs möbler och med gåvagnen. Han kan stå själv korta stunder men än har vi inte sett något steg.
Han har tagit oss med storm vår lilla Liam. Tänk att han varit på utsidan lika länge som han låg i min mage!
