Leah har haft problem med magen sedan i onsdags. Tisdagsnatten gav inte mycket sömn och på onsdagen var det ett antal blöjbyten. Igår däremot så hade hon så ont och hon skrek flera timmar i sträck. Jag fick inte i henne mat. Hon tog bröstet men släppte och gallskrek. Spyr gör hon i vanliga fall så det är svårt att veta om det var kopplat till att hon var dålig. Hon var även väldigt blek. Efter många timmars skrikande och en bebis som inte ville äta så bröt jag ihop. Erik jobbade och han hade glömt att ta in bilstolen från bilen. Jag ringde Niki och hon är verkligen fantastisk. Hon kom på en gång med bilbarnstol och skjutsade in oss. Min farmor kom och tog hundarna då de var så stressade (ville inte lämna dem själva).
När vi kom till sjukhuset så var sköterskan lugn. Jag var stressad och ledsen. Jag kunde inte ens mitt telefonnummer. Niki var så gullig och följde med in och stannade hela tiden. Det var verkligen skönt att ha henne där. Leah skrek länge på sjukhuset och sköterskan sa att man hörde att hon hade ont (det var inget trött och gnällskrik utan hon gallskrek) till slut tog hon bröstet och fick i sig lite ( jag var lite orolig att hon skulle få dropp så det var en lättnad att hon åt). Hon somnade till och med en stund när alvedonen började värka. Erik kom lagom till att doktorn kom. Hon trodde att det var något magvirus som retat upp magen. Hon kände att hon var svullen och det fanns mycket luft i magen.
Vi fick åka hem men om hon skulle fortsätta vara hysterisk i flera timmar till eller om hon började kräkas mer så skulle vi åka till Astrid Lindgren och göra ultraljud på magen.
Natten har varit bra och hon lugnade till slut ner sig. Hon har varit lite gnällig idag också så vi får se om det lägger sig. Det verkar inte vara någonting mer än magknip men skriket igår var inte likt Leah. Jag åker hellre in en gång för mycket. Det hade lika gärna kunnat varit något allvarligare och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag då inte åkt in bara för att vara den ”coola mamman” för att det ”säkert inte är någonting allvarligt”. Det är jobbigt när småbarn inte kan prata och säga vad som är fel. Jag kom inte fram på sjukvårdsupplysningen heller och jag är glad att vi åkte in iallafall.
Lite bilder på Leah från igår förmiddag (4 månaders tjejen).
(Igår så låg bloggen nere hela dagen så kunde inte lägga upp 4 månaders bilden på Leah. Det kommer idag istället lite senare).
Åh, jag känner med dig! Bra att du åkte in!!
När Freja var 3-4 veckor var hon oxå så som du beskriver Leah (gallskrik och tecken på ont) så vi åkte oxå in! Kände mig sjukt löjlig men är glad vi åkte in! Skulle heller aldrig förlåta mig själv om något hände eller stod fel till och jag stannat hemma!
Skönt att hon är lite piggare, hoppas hon Kryar på sig! <3
Kram på er!