Det är mycket känslor just nu. Livet är egentligen på topp som det var innan men efter resan jag gjorde så insåg jag verkligen hur mycket jag gör. Det är så otroligt mycket stress och roddande i vår vardag med småbarn (2 barn under 3år), hundar, hemmet som skall skötas, mitt egna företag och allt som hör till, sociala medier och mycket annat. När jag var på Samos så släppte jag allt. Jag levde i nuet och njöt varendaste sekund. Jag läste böcker, behövde inte laga mat, städa eller bry mig om någon annan än mig själv. Inte en endaste minut var tuff. När jag kom hem så slängdes jag in i ett högt tempo. Eriks semester är slut och han har otroligt mycket jobb nu och kommer komma hem efter nattning de flesta kvällarna. Att gå från 0-300 på en liten sekund är galet. När man har barn så är det så mycket som är underbart och fantastisk men också är livet lite som en bergochdalbana. Det går inte att njuta av alla dygnets timmar i mammalivet när barnen gallskriker, bråkar, testar, gör sig illa eller sover dåligt. Det jag menar är att under en dag är det sällan hela dagen är 100% bra. Jag menar inte att man behöver njuta varenda sekund i livet men jag vill bara förklara själva kontrasten.
Igår grät jag massor! Jag kände mig skör och otroligt ledsen. Jag njöt förstås av mys, bus och skratt med barnen och det delar av dagen som var på topp men motgångarna eller de tuffare stunderna slog hårdare.
Jag kände mig otroligt besviken på mig själv att jag hanterade situationer i tårar, jag kände mig värdelös som mamma. Jag avskyr att min kropp inte kände att den var påfylld med energi efter resan utan istället ställt in sig på ett helt annat liv känns det som.
Usch jag känner att jag öppnat upp mig alldeles för mycket och att många av er nu säkert tycker att jag är just värdelös. Varför ska hon klaga när hon fått resa i en vecka? Varför känns hon otacksam? Har hon inte längtat efter sina barn? Detta är livet du valt så klaga inte! Det finns folk som har det svintufft och här tycker du synd om dig själv!
Jag älskar mina barn och min fantastiska man! Jag älskar vårt liv och skull inte vilja byta bort det mot någonting men jag skulle önska att det inte var lika stressigt och att jag inte stressade upp mig lika lätt.
Snälla säg att någon förstår eller känt något liknande? Eller är det bara något som brunnit och blivit helt fel i huvudet på mig!
Just nu känner jag mig som en värdelös mamma och detta inlägg är nog det läskigaste jag publicerat!
Jag förstår precis hur du känner! Kram till dig ❤️
Tack snälla <3
Hej fina Nathalie! Denna känsla tror jag är mer vanlig än främmande i dagens familjer där just vi mammor faktiskt gör precis lika mycket som männen på jobb o karriärs sidan. Mammor som är hemma o är endast mammor är rätt sällsynt idag. Vi vill mera vi med. Samtidigt som allt det där andra inte är mindre så blir det nog lätt att vi får stress i vår vardag. Jag känner EXAKT som dig, du vet ju att jag har 2, samma ålder på båda, och vill så extremt mycket. Senast i måndag satt ja o öppnade upp mig för en vän o sa att jag nästan skäms över att jag tycker det är skönt att barnen sover borta samtidigt som det är bra så de slipper ha sin mamma jobbandes vid datorn hela tiden. Ligger så efter i redigerandet. Åkte ju på blodförgiftning o bihålsinflammation förra veckan o dålig innan det. Nu blev det långt. Jag vill bara säga att det är OK. Du är grym, gråta måste vi för att lätta på trycket och komma tillbaka starkare. Ställ er båda 2 frågan; vad vill ni? Vad behövs för att nå den känslan som vi vill ha? Min sambo ställer massa smarta frågor när jag svävar iväg åt alla håll. Haha! Stor kram till dig, det har inte brunnit för dig, även om känslorna blir för stora att hantera ibland. / Veronica
Men åh fina Veronica <3 Hoppas du är frisk från blodförgiftning och bihåleinflammation. Vilken jäkla otur du har <3 Hoppas du snart kommer ikapp. Bra frågor <3 kram
Fina du ? du är allt annat än ensam. Jag har en snart 3-åring och en liten kille som blev 1 i juni, och även om min sambo är hemma mycket med oss (tidsmässigt) så är det jag som drar det stora lasset, alltid. Det är alltid jag som måste se till att alla saker är med, att mat åt barnen finns, att alla är hela och rena. Låter smått kanske men det blir tungt ibland, att alltid prioritera alla andra främst. Att knappt veta vem man är själv, och inte ha ork eller tid att bry sig om det heller.
Mitt bästa tips är att släppa kraven på dig själv. Nyttja de timmar ni har rätt till på förskolan, och skäms inte för det. Ha henne inte hemma bara för att, ingen mår bättre av att du stressar sönder. Om hon verkar ha det bra på förskolan, varför ska hon inte kunna vara där? Småbarn har inte höstlov, jullov, sportlov…. på samma sätt som stora barn faktiskt har. Det är så få timmar man faktiskt kan få avlastning på ändå så nyttja tiden och ha inte dåligt samvete för det!
Sen släpp det du kan jobbmässigt, eller sociala medier, om det mer stressar än ger energi.
Det viktigaste är att må bra!
Stor kram! ??
DU ÄR INTE VÄRDELÖS! ❤️
Man får bryta ihop, man får känna sig svag. Men värdelös är du aldrig och kommer aldrig någonsin att vara. A L D R I G!
Livet är som en bergochdalbana, det ska vara tufft och det ska vara enkelt. Det är det som gör allt så otroligt underbart, skrämmande och alldeles perfekt..
kram till dig!❤️
Det är så svårt att räcka till! Du är definitivt inte ensam! Vet inte om vi har för höga krav på oss själva?
Du verkar få många tips. Lyssna på dem som känns rätt för er! Livet har inget facit, läskigt, men samtidigt skönt!
Nu ska jag försöka tipsa, inte för att jag vet bättre, utan för att idag hade jag en bra dag. Och du fick mattan under fötterna undandragen av verkligheten. Men tänk vad skönt att du ändå fått den här veckan. Så himla gött, du har laddat batterierna ändå, även om d inte känns så idag! Du kommer kunna plocka fram minnen från resan som kommer stärka lång tid framöver. Men det räcker inte varje gång. Vem är perfekt liksom!
Bränn inte ut dig! Nu är det dags att prioritera! Vad ger dig energi? Vad tar energi? Vilket kan vi vara utan? Vad behövs mer?
Vi har faktiskt tagit hjälp med städning varannan vecka. Det var det vi tjafsade mest om hemma. Jag mår dåligt när jag inte hittar saker. Nu kan jag fokusera på att plocka och nu får man några dagar komma hem till ett städat hem. Det hände aldrig tidigare. Toaletterna någon dag, köket nån dag, sovrummen senare osv, aldrig samtidigt.
Köp färdig mat.. Ser ut som om ni äter ute ibland, så himla bra!!
Brukar inte kommentera! Men du, dubbelt helt klart bäst på att vara du! För hela din familj!
Om ni kan, ta en dag i pyjamas. Ät baklänges hela dagen, picknick inomhus eller under bordet. Titta på film hela dagen. Sänk kraven! Det är ingen dålig sak!
Heja dig! O man får be nära o kära om hjälp!
Det är det verkligen och så är det säkert <3 Du skriver helt fantastisk och underbart. Skulle du skriva en bok skulle jag definitivt att köpa den! Tack för tips och tankeställare <3 DU har verkligen sunda tankar, värderingar och tips. Tack för att just du skrev <3
Åh fina du! Du är inte ensam någonstans. Det är jobbigt att vara småbarnsförälder i kombination med att jobba, vara gift, ha hobbys, hemmet m.m. Kanske borde ni försöka lista ner de saker som måste göras och saker som kan vänta (görs i mån av ork). Ibland måste man få prioritera för att hålla hela vägen och kanske är det dags för er att dra lite i handbromsen och försöka lägga upp en struktur för ett tag som får dig att känna dig viktig och värdefull istället för värdelös, för det är du absolut inte. Du är den bästa och viktigaste mamman och frun för dina barn och man. Det är inte fy skam! Hylla dig själv! Hylla varann! Be nära och kära om hjälp med barn, hem, vovvsar m.m. Det är ingen svaghet att be om hjälp utan en styrka och det är helt ok! Känner igen mig så väl, men jag försöker omprioritera när stressen blir för stor. Disken får stå, tvätten får vänta. Huvudsaken att det rullar på med man o barn och sen får vi hjälpas åt bäst det går med övriga ”måsten”. Många kramar!
Åh <3 Ja du har rätt men jag har så svårt att veta vad jag ska dra ner på. Jag gillar inte att be om hjälp. Det handlar inte om prestige mer att jag tycker att det är jobbigt att fråga. <3 Tack för tips ska kanske tänka om. Kramar
Gud vad jag känner igen mig!!!
Det är inte det minsta konstigt att du känner som du gör.
Två små barn och vardagslivet. Det är supertufft! Jag är och har varit sjukskriven i fyra månader pga totalt utmattad av livet, jobbet och kids. Jag .fick inte ihop det. Att vara högpresterande i allt och för alla tar på krafterna. Jag trodde att jag typ var oslagbar som klarade allt. Men en dag gick det bara inte mer. Jag var typ sjuk heela tiden. Barnen var sjuka hela tiden. Jag fick aldrig vila, aldrig bli riktigt frisk. Samtidigt skulle jag vara högpresterande på jobbet och vara en super morsa och fru.
Jag tänker att du skriver svaret själv. Att gå från 0 till 300 så där och vad allt det innebär! Det går ju inte! Försök att fråga om hjälp från din familj. Mamma eller svärmor. Kanske de kan avlasta dig med barnen lite?
Du måste vara lite snällare mot dig själv och se på situationer utifrån. Om det tex var din bästa vän eller tex en Leah som berättade för dig precis hur de känner och hur de hade kämpat. Inte hade du varit hård mot dem eller förminskat deras känslor eller tankar. Du hade tröstat, kramat och försökt hjälpa. pratat med snäll ton och sagt att det kommer kännas bättre och att ni måste försöka hitta ett sätt som gör att det länns lite bättre. Så ska du även prata med dig själv. Var snäll mot dig själv och ta dina tankar och känslor på allvar.
Så modigt att du delar med dig! Det är så många fler som känner igen sig än vad du tror!
Åh stor kram <3 Hoppas att du återhämtar dig. Det är verkligen inte lätt att räcka till och vara bra på alla plan. När du skriver som du gör så gav det mig en tankeställare. Hade jag haft en kamera som filmade min dag i dag tex och att det hade varit någon annan så hade jag kramat om den personen helt klart och frågat hur den personen orkade <3 Tack för tankeställaren! Kram
Du är en fantastisk mamma till dina barn!! Kram från en av Julimammorna ❤️
Tack fina du <3 Vissa dagar känner jag inte så men det är skönt att få pepp då och fina ord från en mamma till en annan <3
Åh ? Om du bara visste hur många som känner som du!
Jag tex… i 5 år kämpade vi flrbatt få lillasyster och nu är hon äntligen hos oss. Jag känner mig förbjuden att klaga nu när livet är fulländat MEN! Att vara småbarnsförälder OCH jobba OCH vara fru OCH hinna med allt vad livet erbjuder ÄR tufft! Jag gröt senast i förrgår av utebliven sömn. Älskar min man man känner mig ständigt missunnsam… Som tur är blir det faktiskt bara roligare och lättare (ja jag menar inte just tonåringar) men när barnen blir större mm. Kram på dig!
<3 Skönt att andra känner igen sig och att man inte är ensam i sina känslor. Vissa dagar är värre än andra även om de små är helt underbara så kan det även vara jobbigt ibland. Livet med barn <3 Ibland är det bra att gråta tror jag för att sedan orka lite till. Kram till dig
Så ska du verkligen inte känna! Att bli inslängd i det hektiska liv du lever (tro mig jag vet, har själv två barn under 3 samt en man som jobbar skift) är inte lätt! Att du hade en veckas semester själv betyder inte att det helt oläsligt ska vara enkelt eller att du ska njuta. Kanske var det resan som gjorde att du ändå fungerade och tog hand om dina barn!
Jag tycker du är modig som är ärlig! Alla ska alltid beskriva sina liv som så himla perfekta men det är som du säger inte alltid underbart och det ska vara okej att säga det utan att folk torr att man inte tycker om sina barn!
Någonstans måste vi föräldrar. (Och främst mammor tyvärr) släppa perfekthetsen ett tag och bara ge oss en klapp på axeln,! Du hade en svår omställning efter semestern men lyckades ändå ta hand om dina barn och se till att deras behov gick först. Slå inte ner på dig själv utan ta vara på det underbara och grymma du gör istället!!
Tack snälla för dina fina ord och ja det är tufft ibland. Det jobbigt när den ena jobbar från morgon till kväll och man får inte det där lilla utrymmet man behöver för tex ett bad/en dusch eller gå på toa ifred. Du har rätt men ibland känns det som man misslyckas totalt och då är det svårt att klappa sig på axeln <3
Finns inget fel alls i hur du känner och ingen har rätt att dömma dig. Jag är förtillfället hemma, då stressen bara gick utför och rakt in i väggen. Så var rädd om dig !
Tack snälla ❤️ jag ska vara det och du med ❤️
Hej!
Tack för ett ärligt inlägg från sociala medier där allt der perfekt ut <3
Jag förstår dig o du är inte ensam. Min son är det bääääästa som finns men ibland när han är såååå jobbig (ja jag skriver så ist för krävande…för det är så jag känner i affekt) så kommer många dumma tankar man skäms över. Typ…varför skaffade jag barn??? Är jag ens lämpad att vara mamma? Osv. Men sådana hoppas jag de flesta har i de mörka stunderna o de försvinner snabbt…
Kram