Nathalie – Trebarnsmamma

Nu har jag fött både vaginalt och med planerat snitt. Jag är glad att jag fått föda på båda sätt! Det var jättehäftigt att få gå igenom en ”naturlig” förlossning, men det var inte värt hur jag mådde efteråt. Jag har börjat skriva en jämförelse om för och nackdelar med de båda sätten att föda. En sak är iallafall säker, jag tycker att båda var lika häftiga att föda på!

Mina tankar innan snittet var att jag skulle mista halva spänningen/upplevelsen men till er som har ett barn som ligger i tex säte eller som har varit med om en tuff förlossning eller någonting annat som gör att du inte vill eller kan föda vanligt så vill jag skriva att ett planerat snitt är minst lika häftigt! Känn inte att ni missar något för de är en så häftig upplevelse! 

Något som jag innan tyckte var skönt var att veta när Liam skulle komma men jag blev mer och mer nervös, speciellt dagarna innan. Ju närmre det satta datumet vi kom så kände jag att han kan ju faktiskt komma tidigare så spänningen fanns ändå där.

Dagen innan det planerade snittet så skulle man ringa in och få tiden när vi skulle befinna oss på sjukhuset. Vi fick tiden klockan 07. Kvällen innan fick jag även duscha med en speciell tvål som var en liten process. Skulle även duscha med det samma morgon.

Tror ni jag sov någonting? Inte en blund sov jag på hela natten!

Jag skulle vara fastande från klockan 00 så jag passade på att äta massor innan. På morgonen var jag så nervös så jag hade inte kunnat äta något ändå.

På BB stockholm så fick vi lyssna på hjärtat och sedan sätta på oss våra kläder. Jag fick sjukhusskjorta och Erik fick ”operationskläder”. Vi hade en supergullig sköterska som hämtade oss 07.40 och följde med oss upp till operationssalen.

Det var rätt många i operationssalen. Jag fick hoppa upp på britsen och sedan började de med att sätta i infart i min hand och sedan ryggmärgsbedövning. När bedövningen började ta satte de in kateter. Det gjorde absolut inte ont och jag kände ingenting!

De testade mig med kyla för att se om jag kände någonting. Känner man inte kyla känner man heller inte smärta. De testade även att nypa mig men jag kände inget alls. Detta för att se om bedövningen tagit.

Spinalbedövningen gör så att man är bedövad från brösten och neråt. Jag kände att de bökade men absolut ingen smärta. Bedövningen gör även så att blodtrycket sjunker och då sprutar de in medicin mot det så man slipper bli yr och illamående.

Jag var så orolig att bebisen skulle ha svårt att komma igång med andningen och att jag inte skulle få honom till mig utan att de skulle gå iväg. Liam skrek direkt, han skrek faktiskt innan han ens kom ut ur magen och så fort han skrek så började jag gråta, lika häftigt att höra det första gråtet! 

De kom runt skynket med honom och de visade att de var en kille. Jag sa ”åh vad liten han är” de höll dock inte med de tyckte han var rätt så stor (3915gram). Jag jämförde förstås med Leah som vägde 4345gram (3 dagar innan hennes bf).

Jag fick upp honom på bröstet och även detta var lika fantastiskt även denna gång. Att få se sitt barn för första gången är obeskrivligt häftigt! De blev sen avnavling och Erik fick även klippa navelsträngen.

Kejsarsnittet blev en alldeles underbar upplevelse! 08.29 var vår Liam ute, alldeles perfekt! Fortsättning kommer!