Gårdagens läkarbesök gick inte som planerat. Jag gick därifrån med en klump i magen och tårar i ögonen och bröt sedan ihop.
Jag älskade att föda barn trots att det var riktigt tufft så var det de häftigaste jag gjort. Ni som läst bloggen länge har läst min förlossningsberättelse och hur jag mådde efteråt. Jag berättar endast lite kortfattat nu. Mitt vatten gick på måndagen den 10 november 2014 runt 16-tiden efter en timme satte värkarna igång. Leah föddes inte fören klockan 18.57 på onsdagen den 12/11. Då hade jag varit helt öppen i ca 3h och försökt att krysta ut henne men inget hände. De bestämde då att dra lite lätt med en kiwiklocka/sugklocka. Då kom hon ut efter några krystvärkar. Efter en stund fick jag åka ner på operation och opererades i ca två timmar. Jag fick 3-4 gradens bristningsgrada och sfinkterruptur. Jag blev sjukskriven i 6 veckor och Erik skötte det mesta. Jag kunde inte bära Leah, sitta, stå eller gå. Ligga på sidan och amma var det som jag klarade av (otroligt tacksam att amningen fungerade). Jag fick någon Hematom (en blodansamling) som krånglade länge.
Gårdagens läkare hjälpte mig att skicka en remiss till BB Sthlm där jag ska få träffa någon och diskutera förlossning/ troligtvis kommande snitt. Läkaren igår ifrågesatte min smärta på ett otroligt fult sätt. Det lät som han inte trodde på mig och sa att det var ovanligt att man hade ont så länge vilket inte alla stämmer. Jag har haft kontakt med otroligt många som råkat ut för samma och det är inte alls ovanligt. Han tyckte att jag skulle föda vanligt osv vilket jag inte tycker han har någonting att säga till om. Jag har fött vanligt en gång och själva förlossningen var fantastiskt men de första månaderna hade jag så ont att det var svårt att njuta. Det ska vara mitt beslut och jag struntar blankt i vad han tycker! Han har ingen rätt att nedvärdera mig på det sätt han gjorde! Det är min kropp, min upplevelse! Om han fick hela sitt kön sönderrivet ska jag då säga ”det kan inte ha gjort så ont!” ”Konstigt att du hade ont så länge!” ”Men vet du vad vi chansar att riva isär dig igen så kanske det går bättre nästa gång!”. Nej män kan inte föda barn men har man inte förstående för kvinnor med förlossningsskador så bör han inte ha den positionen!
Glad att Erik var med och sa ifrån när han yttrade sig! Arg och Ledsen gick jag därifrån. Jag har fått nog av dåligt bemötande! Det är min kropp och det är inte hans beslut som tur är! Jag ska kriga för att jag får som jag vill!
Det bemötandet jag hade velat haft var ” nu när jag läst din förlossningsjournal så har jag förstått att du hade det tufft och jobbigt. Vi ska se till att du får ett snitt om DU vill!” Istället får jag gå därifrån med en stor klump i magen vilket är det sista jag vill!
En bild med Leah i magen tror att det är i vecka 30. På bilden är min fantastiska man! Min klippa genom allt!
Ush vad tråkigt att få träffa en sådan läkare!
Ja inte kul alls 🙁
Jag hade själv ett samtal om det nyligen med min läkare då jag har förlossningsrädsla jag med. Nu hade jag inte de problem du beskriver, utan det var mer de ihållande värkarna och att båda mina barn inte mådde bra under förlossningen. Vågar liksom inte göra det igen.
När läkaren (hon är jättefin) sa att jag medicinskt inte har ”rätt” till snitt, men på ett bra sätt förklarade att jag istället skulle kunna bli igångsatt, med bra förberedelser, kanske, kanske jag vågar. Men jag frågade om de kan neka snitt, för vadå, ska man tvinga någon att föda på ett sätt de inte är bekväma med?
Hoppas du får träffa en läkare som förstår dig mer!
Usch, förstår att det måste varit hemskt! Jag tar hellre massa hemskt än att bebis börjar må dåligt, den oron… Förstår att du inte vågar! Vilken härlig läkare! Hoppas däremot att du får snitt om du verkligen vill det! Det borde vara en kvinnas rätt att bestämma själv!
Men herregud!!! Så beter man sig fan inte som läkare!!!!
Nej jag kan inte annat än att hålla med 🙁
Alltså fy vad arg jag blir! Hoppas verkligen att du får prata med en annan läkare och att du får det bemötandet och den hjälpen du förtjänar.
Ja tack, det hoppas jag också!
Åh, fy tusan! Det borde ju vara kristallklart tycker jag.. Jag själv har tre barn (alla under 3 år gamla) och känner att om jag ska skaffa fler vill jag ha det på papper innan att det SKA vara kejsarsnitt – på grund av riskerna jag har med mitt hjärta (kroppspulsådern kan vidgas och spricka, vilket kan resultera i att jag dör om jag inte får akut läkarvård).. Men tror du det kommer vara så enkelt som att knata in till läkaren och få ett kejsarsnitt? Nope. Det kommer man nog få kämpa för hela graviditeten igenom antar jag, om jag blir gravid igen..
Usch vad obehagligt. Det borde vara en självklarhet och ens eget val tycker jag.
Usch vilken dålig läkare! Jag fick andra gradens bristning och behövde inte opereras, blev sydd med ca 15 stygn. Efter 3 månader hade jag fortfarande ont och var på en extra koll hos min barnmorska. Allt läkte fint och det var fullt normalt att det kunde göra ont så lång tid efter. Så tycker inte det verkar ett dugg konstigt att du hade ont länge när du hade fått så stora skador! Hoppas du får träffa någon som är bättre nästa gång!
Nej jag har också hört att det var normalt och när han förminskade mig på det sättet så blev jag så otroligt ledsen. Hoppas på bättre stöttning från specialistmödravården där jag tycker jag borde fått pratat med någon för längesen.