De som följde min graviditet med Leah här på bloggen vet att jag fick en hemsk graviditet. Ja, vissa tycker att man ska vara glada och tacksamma för att man har ett barn i magen och absolut var jag det men… Att bli sjukskriven hela sin graviditet och behöva vara ständigt stilla liggande i 9 månader var en mardröm. Varje morgon började med att när jag slog upp ögonen behövde jag kasta mig över en hink (skulle aldrig hinna ner till toaletten). Det var som att vara magsjuk eller ständigt bakfull i 9 månader.
Jag kunde inte följa med eller tacka ja till saker då jag inte visste om jag skulle kunna följa med eller om jag skulle behöva läggas in för dropp.
De två tråkigaste sakerna som jag missade var en 3 veckors resa till Gran Canaria. Jag blev inlagd på sjukhus dagen innan avresa och de avrådde mig från att åka. Både för värmen, uttorkning och att de tyckte att det vore dumt om jag blev inlagd utomlands. Jobbigt för mig att ligga på sjukhus själv i ett spansktalande land. Tack och lov slapp jag betala för resan då sjukintyget räckte.
Jag missade även en Justin Timberlake konsert och en hel del annat kul.
Jag åkte in och ut på sjukhus och fick läggas in för dropp. Så fort jag rörde på mig så kunde det bli 1000 gånger värre. Jag försökte sova bort dagarna och bodde på soffan och i sängen! Jag fick börja ta sprutor på mig själv för att jag löpte risk för att få proppar då jag inte rörde på mig (vi har även flera i familjen/släkten som har fått proppar).
Hur såg de flesta av mina dagar ut med Leah i magen? Jag låg still, sov, kikade på serier, spydde, försökte få i mig mat och dryck och vissa dagar fick jag åka in på sjukhus. Ungefär så! Vissa dagar var bättre än andra!
Att vara gravid är ingen sjukdom och det finns det många som säger och nej det är det inte MEN det är ett tillstånd. Alla mår på olika sätt! Vissa spyr, andra inte, vissa spyr mer andra mindre… Att få höra att man inte är sjuk är som att bli dumförklarad. Jag visste att jag var gravid och mådde dåligt så ingen behövde påpeka det för mig. Leah tog vad hon behövde men hur mådde jag? Jättedåligt! Noll energi då jag vissa dagar inte fick behålla någon mat alls. Kroppen började ta av mina reserver och det kunde man se på mina värden.
Jag spydde från vecka 6 tills att Leah var ute och under förlossningen så spydde jag ca 30 gånger.
Jag var livrädd för att bli gravid igen. Jag och Erik sa att om det fungerar så vill vi ha 2 år mellan våra barn. Däremot så tänkte vi att vi skulle börja försöka nu till våren sommaren för då skulle Leah börja förskolan till hösten. Min stora skräck var att få gå igenom samma graviditet som med L. Hur skulle jag då klara av att ta hand om L? Mammaledigheten skulle bli förstörd och jag skulle inte kunna tillgodose hennes behov.
Det jag vill komma fram till är att denna graviditet är helt fantastisk! Jag spydde till vecka 17 men inte 30 gånger om dagen som med L. Jag behövde inte åka in på dropp en endaste gång. Jag hade svårt med blöjbyten i början så min farmor var här och hjälpte mig ett par gånger när E jobbade och även min vän Niki. Min mamma ställde även upp väldigt mycket och Leahs farmor var här lite efter jobbet. Jag vet att vissa har oturen att må dåligt alla sina graviditeter men jag vill ändå ge lite hopp till er som haft Hyperemesis er första graviditet och är oroliga för att bli gravida igen! Det är förstås omöjligt att veta hur allt kommer att bli men för mig var jag orolig i onödan.
Nu blev vi gravida fast vi inte visste om det. Jag trodde att jag fått salmonella då jag kräktes, hade ont i magen, var trött… Jag trodde att jag endast kunde vara gravid på ett sätt (spy hela graviditen). Denna gång fick jag uppleva det som är ”normalt” även fast jag spydde till vecka 17 så går det ej att jämföra från förra gången! Lite luddigt skrivet men det jag menar är att jag trodde att jag omöjligt kunde vara gravid eftersom jag mådde illa, spydde litegrann… Jag fick heller aldrig tillbaka mensen mellan graviditeterna.
Inlägg om min förlossningsskada kommer upp i veckan. Har ni frågor tveka inte att maila eller kommentera nedan!
Hyperemesis är ett allvarligt graviditetsillamående. Det finns många som lider av detta. Lider du av detta så rekommenderar jag att ni går med i FB-gruppen Hyperemesis Gravidarium Sverige.
Tack för dina ord, du förstår nog inte hur mkt dem betyder. Jag är i v 35 och kör en repris av din första graviditet. Livet är totalt borta och varje dag handlar bara om att överleva. Hur orkade du? Vad fick dig att fixa det hela vägen? Du imponerar verkligen på mig.
Kramar Miriam
Tack själv för din kommentar ❤️ Det värmer att mina ord hjälper lite och peppar på vägen. Jag tycker otroligt synd om dig som inte får njuta av din graviditet! Det är fruktansvärt att må så dåligt! Jag förstår att det känns tufft och på slutet är det jobbigast för alla! Du kommer att greja det! När bebis är hos dig så kommer du förtränga hur dåligt du mått och denna hemska graviditet kommer kännas som den är långt borta. Ta det så lugnt du bara kan sista tiden. Släpp alla måsten för snart har du en bebis hos dig! Kram och fortsätt kämpa❤️