Min förlossning | Nathalie - Tvåbarnsmamma, fru, matte och fotograf
justbeproud

Nathalie – Tvåbarnsmamma, fru, matte och fotograf

Annons

Min förlossning

Jag har inte riktigt hunnit skriva om förlossning även om jag trodde att jag skulle gjort det dagen efter jag fött. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Måndagen den 10/11-14 låg jag och pratade med pappa i soffan och även med syrrorna då jag var i bilens handsfree. Pappa frågade hur jag mådde och jag sa att jag trodde det var på g på morgonen men att det försvann. Han skojade och sa att jag skulle knipa veckan ut iallafall. Jag sa då att det är ingenfara, känner ingenting. Poff sa det och vattnet gick, och mycket vatten kom. Jag sa jag måste ringa upp för att jag måste ringa Erik och få tag på BB. Klockan var någon gång mellan 15-16- tiden. Erik och jag hade kommit överens om att om jag ringde två gånger på raken så var det dags. Jag ringde 5 gånger men han svarade inte… Jäkla Erik tänkte jag. Jag ringde BB och berättade att jag haft vattenavgång, de bad mig komma in på kontroll kl 18. Niki ringde mig flera gånger på rad då jag satt i samtal med bb, hon hamnade direkt i telesvar och till slut svarade jag och jag var så uppe i varv. Jag sa lite snabbt att vattnet gått och att jag inte fick tag på Erik men att jag hör av mig senare.

Niklas och Niki skickar då ett sms till mig då vi har en “sms grupp”. På så sätt fick Erik veta att det var på G (Han satt i jobbsamtal och fick endast upp att jag ringt flera gånger efter ett tag).

Erik var uppe i varv men jag försökte lugna honom då värkarna ej kommit igång än. Kl 18.00 var vi på BB och väl där börjar jag få värkar och hon kunde se det på ctg kurvan, men då fostervattnet var klart så tyckte hon att vi skulle åka hem då vi bodde  i närheten. Vi åkte då och köpte lite sushi.

När vi ätit och så började jag få regelbundna värkar som kom var tredje minut och vi bestämde då att åka in. Då jag inte öppnat mig något så blev vi hemskickade igen. Jag fick då en “sovdos” för att vila upp mig, de hade inga lediga rum uppe på förlossningen och vi fick då åka hem. Jag fick en Bricanyl och 2 st citodon…. Jag la mig i ett bad och andades mig igenom värkarna. Jag ångrar så att jag tog dessa tabletter. Jag hade massor av värkar fram till kl 02.00 på natten, då avtog det… Jag fick hjärtklappning, började skaka och må riktigt illa. Jag ringde in till förlossningen och det var normalt att få så av tabletterna.

Tisdagen 11/11-14 Under natten hade jag endast två värkar så nu var de inrpincip borta men tabletterna gjorde knappast att jag kunde sova… Snarare låg vaken i hjärtklappning och mådde extremt dåligt.

På morgonen spydde jag en hel del och jag var så jäkla arg för att de givit mig tabletterna och att värkarna avtagit (Erik ringde till BB och berättade läget och då sa det att om inte värkarna kommer igång av sig själv så blir det igångsättning på onsdagen, då det är infektionsrisk om man vattnet gått och man blir då igångsatt inom 48h. Här var jag så jäkla arg! Jag var arg på mig själv för att jag tog dosen, men jag visste inte att det skulle göra så att värkarna avtog.

Kl 12.00 satte värkarna igång men var inte regelbundna men det var väldigt starka, jag vägrade åka in igen och bli hemskickad så nu tänkte jag pina mig ett bra tag. Värkarna blev tätare och tätare och starkare och starkare. Hela dagen så åt jag massor av mat för att ladda upp. Jag satt i min sackosäck och Erik hjälpte mig genom värkarna, jag badade och vi använde oss av profylax och vetekudden gick varm.

Vid 22.30 åkte vi in till BB och då hade jag inte sovit på bra länge och värkarna var väldigt starka. Leah hade fixerat sig och låg fixerad över bäckeningången. Cervix 2 cm lång och modermunnen öppen 1 cm. Fosterljuden var normala och hon hade 145 slag per minut.

23.20 Det fanns inga rum lediga på förlossningen så jag fick ligga nere i ett usk rum till att börja med, där fick jag morfin så att jag fick stanna över natten.

Den 12/11 

kl 02.59  Ringde jag på klockan och hade då så fruktansvärt ont, jag stod på alla 4 i sängen och andades mig igenom värk efter värk. Då jag hade så lång latens så står det i min journal att det var viktigt att jag fick smärtlindring.

03.26 Här ville de ge mig bricanyl igen men jag total vägrade, jag mådde inte bra av det och var rädd för att värkarna skulle avta igen. Här förflyttades jag till plan 9 (mitt förlossningsrum där Leah senare föddes).

03.50 Fick ställa mig i en varm dusch, det var så skönt! Erik satt och höll mig sällskap och hjälpte mig genom värkarna (Världens bästa som aldrig lämnade min sida).

05.00 Har fortfarande knappt öppnat mig någonting (knappt 1cm) , här fick jag börja andas min fantastiska lustgas.

06.13 Lustgasen har fungerat super men här började värkarna bli ännu mer smärtsamma. Här bestäms det att det skulle sättas in tidig Eda på mig.

07.09 Här får jag Epiduralen och till en början hjälpte den, pausar lite med lustgasen

08.40 fortfarande inte hänt så mycket på öppningsfasen… Här sätter de in antibiotika då det var längesedan sen vattenavgång.

09.15 får jag glukosdropp

09.30 Påfyllning på Edan och det hjälper litegrann

11.15 ÄNTLIGEN! Öppen 3 cm och jag kom ihåg att jag grät av lycka att jag äntligen börjat öppna mig.

11.49 sattes en skalp på bebisens huvud, här hade det återbildats en hinna som de tog hål på.

11.55 Fick jag sätta mig på en boll, när jag gjorde det kom en värk på 5 minuter och den ville ej avta, de hjälpte mig då till sängen och värken avtog äntligen.

12.30 Här har jag mycket täta värkar som vägrar ge sig, jag hade även en smärta på vänstersida som vägrar ge sig (Edan tog inte på den sidan).

15.35 fick jag sterila kvaddar i ljumsken och det gjorde så jäkla ont och hjälpte inte alls, smärtan satt kvar.

17.39 Kroppen orkar knappt längre och nu fick jag värkstärkande dropp för att de skulle bli starkare.

18.00 Får här börja krysta

18.25 så fick jag dra i en handduk/lakan, jag drog så hårt att Erik fick ha en hand på Bms axel så att hon inte flög över mig. Ingenting hände…

18.40 Var jag så slut och kroppen orkade inte längre. Jag skrek inte under hela förlossningen utan lät endast lite vid krystvärkarna. Här tappade jag mig själv och sa att jag hoppar ut genom fönstret om de inte får ut henne nu. Jag sa att jag orkar inte längre. Läkaren kom in och vände men jag sa att till att nu får ni hämta henne för jag orkar inte! Till slut kom hon och då blev det “kiwi klocka”.

18.54 gör de en lättare dragning.

Klockan 18.57 Föddes vår älskade Leah 4345 gr och 52cm lång. Hon var ute på två krystvärkar och det gick verkligen fort. Hon skrek direkt när hon kom ut och lades på mitt bröst. Den absolut häftigaste upplevelsen i mitt liv! Det blev en sen avnavling och självklart var det Erik som klippte navelsträngen. Efter ett tag frågar jag om Erik vill hålla men de säger då att det är viktigt att hon är hos mig i början helst i 2h.

19.20 Så får vi veta att jag ska ner på operation, jag frågar då om jag spruckit något och jag får egentligen inget svar utan det som sägs är att jag ska sys… Jag får då lämna över Leah till Erik.

19.40 åker vi ner till operationen och Erik och Leah får följa med. Erik får hålla Leah och hon är nöjd hela tiden. Dem sitter bredvid mitt huvud och hade de inte gjort det hade det nog varit ännu jobbigare.

20.25 Börjar operationen då det var läkare som inte var på plats så tog det lite tid. Eftersom Edan inte tog så fick det bli spinal bedövning. Jag kände ingenting från magen och ner. Jag råkade ut för en rejäl bristingsskada 3-4 graden, Det som jag råkat ut för händer endast 2-4 % av alla som föder barn så det är ganska så ovanligt.

Efter operationen hamnade vi på uppvaket och jag tänkte skriva lite mer om hur jag mått efter förlossningen i ett eget inlägg. Däremot när vi kom till vårt rum så fick vi den berömda brickan.

Just nu är jag sjukskkriven och Erik tar hand om både mig och Leah. Jag kan inte sitta, ligga eller bära. Jag har ständigt ont och går på smärtstillande. Jag känner mig något piggare och försöker ändå göra lite saker. Erik sköter inprincip allt och jag ammar. Är det något jag är glad för är det att amningen fungerar annars hade jag nog fått svårt att få kontakt med henne då jag inte kan ha henne på bröstet utan att få ont. Snart är jag bra och kan bära och gosa hur mycket jag vill med min fina dotter.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
justbeproud

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mikaela

    När jag läser din förlossningsberättelse så är det som om jag läser min egen. Inte för att jag har suttit ner o skrivit en men sådana upplevelser glömmer man liksom inte. Jag brast grad 3 total sfinkter när jag födde min son för 2 år sedan. Han vägde då lite drygt 5 kg. Efter en lång graviditet av hyperemesis gravidarum och mängder av komplikationer tänkte jag innan förlossningen att “Det kommer gå bra. Man kan ju inte ha otur med allt”. Tragiskt nog kan man det. Hittade din blogg då jag älskar att läsa alla typer av förlossningsberättelser nu då jag väntar barn nr 2. Den här gången blir det dock kejsarsnitt då läkarna inte rekommenderade en vaginal förlossning pga ett stort barn igen och pga senaste förlossningen. Såg att även du väntar barn nr 2. Hur känner du inför förlossning och så nu?
    Tack för att du har delat med dig av din historia. Man känner sig inte fullt så ensam längre då.

    1. justbeproud
      justbeproud

      Vad sjukt att även du hade samma typ av graviditet och förlossning. De har många sagt till mig också (att jag ska få kejsarnitt) men jag måste gå samma väg som alla andra och träffa flera läkare vilket jag tycker är fel

  2. Maria

    Wow’ underbart’ man kommer tillbaka till sin egna för 11,snart 12 år sen händelse! Jag fick ju också åka iväg till operation’ fick inte första stunden med Alex! Jag tappade 2.2 l blod, moderkakan “slets” ut för fort och kärl sprack! Alex kom 23.05, jag fick hålla honom, se honom dagen efter! Ligga på uppvaket va inge kul! Sen blev det 4 dagar innan hemgång’ behövde få blodet tillbaka!

    Alla berättelser är så olika och unika’ men med en sak gemensamt för dom alla, miraklet och känslan, obeskrivligt!

    1. justbeproud
      justbeproud

      Tack för att du delar med dig Maria. Det är verkligen olika. Som du ger så är känslan häftig och obeskrivlig!

  3. niccolina

    Oj vilken jobbig förlossning du har haft. Känner med dig, jag språk inte men blev klippt istället. Och ont gjorde de. Om du inte fått detta tipset så vill jag bara säga bedövningsmedel på en kompress liggande mot såret är guld värt. Finns på apoteket. Fick byta kompress ofta men de var de enda som fick mig att kunna gå utan sveda

Annons
stats