Panikångestattack
Ska jag skriva eller ska jag inte skriva? Nu gör jag det iallafall för jag vet att jag inte är ensam! Hjärtklappning, illamående, yrsel är lite vad jag fick känna av idag. Idag fick jag panikångest. Det var längesen jag fick det. Jag tror aldrig att jag skrivit om det i bloggen tidigare. Jag har jobbat väldigt mycket med mig själv och inte tagit hjälp och det är stor skillnad för några år sedan.
För många år sedan när jag och bodde inne i stan blev jag väldigt deppig. Gick knappt utanför dörren och mådde riktigt risigt. Från att ha varit en otroligt social person som älskade stora folksamlingar fick panikångest. Situationer när jag inte vet vad som ska hända kan jag få det eller vid resor.
Idag blev jag så otroligt stressad när vi packade och vi hade bestämt att åka vid lunchtid. Det var flera saker som gjorde att det bara blev för mycket. Fick låsa in mig på toan, andas lite och tänka tankar som ”det är ingen stress, vi har ingen tidspress, det gör inget om vi glömmer något”. Jag sa rakt ut till Erik jag har panikattack just nu fråga mig inga mer frågor just nu, jag klarar inte av det just nu. Han kom in kramade mig och sa att vi inte behöver stressa, att han skulle ringa min mamma som passade Leah och styra om planerna lite. Vi bestämde att kommer vi iväg idag är det toppen men annars åker vi imorgon. Vi släppte allt för en stund och åt lunch och sen var allt bra.
Det var längesen jag fick såhär. Jag kände nog bara stress och press.
Nu sitter vi en fullsmockad bil och barnen sover. Jag kom precis på att jag missade alla mina fina blusar. Jag kämpar med att tänka positivt just nu så jag blev inte ens irriterad. Jag har kläder men inga fina blusar och vad gör det om allt annat är med.
Glad att panikattacken kom nu och nu dröjer det förhoppningsvis länge tills nästa! Stress och lite sömn gjorde detta mot mig.
Usch lider så med dig, lider själv av panikångest. Det blev dock värre när jag fick utmattningssyndrom som jag har nu. Börjar bli bättre men vet precis hur det känns. Det enda man egentligen kan göra är ju att ta det lugnt och andas. Har du möjlighet att ta en längre promenad eller så ensam på dagarna? Tänker när din man kommer hem från jobbet? Bara ta hundarna och gå själv utan barn, sånt hjälper. Kram på dig!