Idag är det Psoriasisdagen. Jag önskar att den här dagen inte skulle behöva finnas men tyvärr finns sjukdomen och då är jag förstås glad att den uppmärksammas genom den här dagen. Information behöver spridas om Psoriasis för att öka förståelse och kunskap om sjukdomen.
Det har inte gått en dag utan att jag tänker på min sjukdom. Nu har jag dessutom väldigt mycket så när jag ser mig själv i spegeln så ser jag inte mig, jag ser min sjukdom! Det är frustrerande och en hemsk känsla! Jag hatar den när sjukdomen! Den syns utåt men tär så jäkla mycket på insidan!
Jag har mött många genom livet som gjort bort sig pga okunskap. Jag fick tex inte gå kvar i min linje i skolan när jag gick hotell och restaurang. Jag ansågs som ohygienisk och de ville inte ja mig i köket. Serveringen var inte min grej. Jag ville in i köket och laga mat det var det jag tyckte verkade kul. Vännerna som jag lärt känna i min dåvarande klass tappade jag kontakten med då de älskade vår mentor. Jag blev behandlad så otroligt illa! Jag tog studenten ett år senare som frisör pga okunskap från lärare. Vuxna människor!?
Att sova med mjukiskläder för att dölja min sjukdom… Erik var min räddare och fanns i livet när det var otroligt tufft med skolan och det.
Tack vare klimatvårdsresor har jag lärt känna massor av andra människor. Att veta att man inte är ensam och ha kontakt med andra i samma position gör det så mycket lättare! Ung med psoriasis tack!
Våga prata om sjukdomen!
