Säga ifrån till andras barn

Glömde skriva om en händelse igår. Igår när vi satt i bilen så ser jag att det ligger massor av stora ”isbollar” på vägen. Jag ser även några barn som puttar ner ”isbollarna” från en hög som plogbilarna gjort. Det var fullt på vägen och Erik kunde inte bara köra på utan var tvungen att köra över i andra filen för att bilen inte skulle gå sönder. Erik tänkte fortsätta köra men jag sa till honom att stanna bilen.
Jag kliver ur bilen och går med bestämda steg mot barnen som var mellan 7-10år. Jag frågar vad de håller på med. Ingen vågar svara (jag lät väldigt bestämd men var ändå lugn, jag har jobbat på skola och anser mig själv som pedagogisk).
Jag berättade för barnen att det inte var okej! Jag berättade vad som kan hända och att både bilar och människor kan skadas. En av killarna erbjuder sig att plocka bort det dem kastat på vägen (de var kanske 5 barn där medan några sprang iväg när jag kom). Jag sa att hans föräldrar skulle nog inte gilla att han var ute på vägen. Jag frågade vart dem bodde men ingen ville berätta. Jag och ena killen tog bort de största och sedan sa jag att han inte fick vara på vägen. Alla pojkarna gick därifrån och jag kan säga att de skämdes och att de kommer inte att göra om det igen!

Jag har förstått att det är känsligt att säga ifrån till andras barn men om detta skulle varit Leah om några år så önskar jag att en vuxen skulle säga till henne! Det beror såklart på hur den vuxna säger till, det är ändå barn! Barnen förstod att det inte var okej och när jag förklarade att bilar och folk kunde skadas så förstod dem att det inte var ett okej bus.

Skulle någon vuxen vara elak eller säga ifrån på ett hårdhänt sätt så skulle jag inte tycka att det var okej. Jag har inga problem med att någon vuxen säger till Leah i framtiden om hon gör någonting dumt, bara det görs på rätt sätt.

Vad tycker ni om att säga ifrån till andras barn?
Bjuder på en bild på mitt älskade snömonster!