Sjukhus

Kvällen igår blev inte riktigt som planerad (även om vi inte har så mycket planer just nu). Mina smärtor blev värre och vi fick åka in till bb. Jag har nog aldrig skrikit så högt och smärtan var vidrig. Jag fick tyvärr en mindre rolig sköterska som inte tog min smärta på allvar kändes det som. Det gjorde ondare än förlossningen! Jag bara tokgrät och kände bara mig uppgiven. Tror hon att jag skulle åka hit om jag inte hade ont? Tror hon inte att jag vill mysa med bebis och slippa tänka på mig själv? Tror hon att jag vill åka ut med Leah mitt i natten?

Jag tycker synd om Erik som stod bredvid och fick se mig ha så ont för jag hade inte klarat av att se honom i sådan smärta. Jag märkte på honom att han mådde dåligt och när jag frågade hur han mådde så var det nästan jobbigt för honom att svara.

Fick mycket morfin och fick åka hem. Ska dit nu på morgonen och jag har redan panik hur det ska gå. Erik sa att han aldrig tänker tillåta dem göra samma sak igen.

Skulle kunna skriva massor men knappt någon sömn inatt så när vi kommer hem från sjukhuset så ska Erik och jag sova lite (Leah sover nästan jämt).