Under småbarnsåren så hör man många som går isär och jag tror att det är lätt hänt. Som småbarnsföräldrar så är man extra trötta då man får för lite sömn. Tröttheten kan göra så att man stör sig på småsaker och får en tråkig attityd mot varandra. Jag säger inte att det är okej men ta saker med en nypa salt (beroende på vad förstås) och var duktiga på att be om ursäkt till varandra. Jag känner när jag gjort fel eller snäst till i onödan och ber då alltid om ursäkt.
Mitt största tips under småbarnsåren är att sänka kraven på varandra. Jag både hör och läser om folk som blir irriterade på den andra partnern för att inte maten står på bordet, tvätten är inte tvättad, det är stökigt och blabla. Jag förstår att vissa är pedanta och vill ha det fint men är det verkligen det viktigaste? Det är en tid i livet och det är inte helt lätt att rodda med barn och alla andra hushållsbestyr. Lyckas man laga mat eller få i sig själv mat eller gå på toaletten så är det en eloge. Barnet i fokus och det är det viktigaste! Det andra får komma sedan. Att ha småbarn är som ett heltidsjobb och jag skulle faktiskt säga att det är tuffare än att jobba (beroende på vad det är för barn eller vad man har för jobb). Leah sov ca 30 minuter om dagen och på den tiden hann man inte mycket. Hon ville oftast inte sova själv utan vara väldigt nära hela tiden. Jag duschade aldrig när jag hade henne själv när hon var liten utan fick vänta tills E var hemma eller om någon annan kunde passa henne. Bärselen var till stor hjälp så man fick armarna fria en liten stund. Dock var man även väldigt trött så passa på att njuta och bebismys för tiden får man aldrig igen.
Jag som led av hyperemesis första graviditeten låg mest på soffan hela graviditeten och jag kunde inte göra så mycket. Erik var otroligt stöttande och förstående även fast jag själv kände mig värdelös så gav han mig aldrig dåligt samvete! Jag krävde inte att han skulle göra saker heller!
Bråka inte om vems tur det är att byta blöja eller vem som ska ta bebisen. Jag frågade Erik om vi någonsin tjafsat om det och vi kom inte på en endaste gång vi bråkat om vem som ska ta Leah eller byta blöja. Det har fallit sig naturligt för oss iallafall men jag tror vi haft en bra inställning båda två. Jag kan förstå om den ena aldrig byter blöja eller aldrig gör någonting så blir det tjafs.
Det behöver inte vara lika på alla plan! Jag lagar mest mat hemma, Erik plockar oftast i och ur diskmaskinen, Erik damsugar mest, jag plockar mest och tvätten gör vi båda två. Så ser några av sakerna ut hemma hos oss och det behöver inte vara så att man ska laga mat varannan gång osv. Allt behöver inte vara uppdelat utan det gäller bara att båda hjälper till.
Mobiltelefoner/sociala medier- Här behöver vi bli bättre! Jag vill egentligen ha telefonfri tid, jag vill ha telefonförbud i sovrummet osv. Vi har pratat om det många gånger och vi båda är överens men vi faller dock in i det. Mobiler och datorer tar mycket tid från varandra så det är nog bra att begränsa sig litegrann.
Prata mycket
Jag och E har nästan varit tillsammans i 10 år och vi har gått igenom en hel del men svackor kommer vi alla i. Vi är bra på att prata om allting. Jag är väldigt ärlig om saker och det gör att vi sällan går och surar utan vi pratar ut och löser det. Kommer vi någon gång fastna i något och inte lyckas lösa det så får vi gå och prata hos någon parterapeut och få hjälp! Det handlar om viljan tror jag! Att man inte får ge upp för lätt.
I vissa förhållanden så är kanske den ena personen respektlös eller inte snäll mot den andra. Fungerar det inte att prata med varandra och båda mår dåligt och man har provat att gå till en samtalsterapeut så kanske det bästa är att gå isär! Jag tror inte att alla passar ihop och ibland kanske det inte finns något val. Det är bara viktigt att inte ge upp för lätt! Är det en svacka så försök ta er ur den och se inte att det enda alternativet är att ge upp förhållandet. Småbarnsåren är tuffa och det är nog viktigt att vara inställd på det. Viktigt att inte glömma bort varandra men samtidigt acceptera att det kanske inte finns lika mycket tid för varandra! Kramas ofta och försök att inte glömma bort varandra! Försök att överraska varandra och gå på någon dejt (det går förstås inte precis i början när bebis är superliten) men jag och E försöker göra saker ihop bara han och jag. Har man ingen barnvakt eller är bebis fortfarande pytteliten se till att laga eller köpa någonting gott och mys ner er framför en film när bebis har somnat! Eller stäng av telefoner, tänd lite ljus och bara prata.
För oss och vårt förhållande har det faktiskt hjälpt massor att maken är borta minst 5-6 veckor per sommar. Det ger oss distans, insikt i hur mycket vi älskar varandra och att vi verkligen vill att allt ska fungera.
Härligt att ni hittat något som passar er ??