Idag har jag haft alla känslor i min kropp. Jag har verkligen brutit ihop. Jag känner mig ledsen för allt som jag missar med min familj. Det är så psykiskt påfrestande. Jag känner mig så ensam. Jag vill så gärna få njuta och jag skulle göra vad som helst för ett normalt gravidillamående. Jag orkar inte att må dåligt alla timmar på dygnet. Imorgon ska jag försöka få den sista medicinen som jag ska testa och jag hoppas att få livet tillbaka litegrann. Jag vet att det kan försvinna men med Leahs graviditet så mådde jag dåligt tills att hon var ute… Jag försöker vara hoppfull och positiv men idag har jag bara en riktig dipp! Jag är tacksam för att kunna få vara gravid men mitt liv är verkligen på paus.
Jag känner mig så nere och jag tillåter mig att vara det idag. Hyperemisis….Detta är bannemej sista gången.
