Nathalie – Trebarnsmamma

Idag har jag en dipp. Den här veckan har varit extra tung. Illamåendet har fått ett litet bakslag känns det som när det borde gå åt rätt håll. Vecka 20…. Jag är fortfarande sängliggandes.

Hyperemisis drabbar ca 1% av alla gravida kvinnor och hej hej… jag är en av dem. Vanligt gravidillamående drabbar ca 80% av alla gravida men jag lovar att det inte går att jämföra.

Min barnmorska är helt fantastisk och förstående och hon frågade just kring det med om det är jobbigt att inte få förståelsen och att många tror att det är ”vanligt” gravidillamående.

Jag känner att de viktigaste personerna i mitt liv förstår. Erik tar hand om mig och sköter allt utan att gnälla. Han är verkligen världens bästa stöd. Han tömmer spyhinkar. Han är bäst! Men jag är också bäst som gör denna resan för vår skull och det gäller er alla gravida. Önskar att alla hade en Erik som är så förstående.

Jag testade massor av illamåendetabletter men inget fungerade. Jag var inne på dropp några gånger men pga Corona så har jag kämpat på för jag vill inte åka in och för det andra så orkar jag inte. Rörelse eller sitta upp för länge gör det värre. Jag gick ner några kilo i vikt innan jag fick börja med medicinen som jag tar nu. Den jag tar heter Ondansetron och är en medicin som ges vid cancerbehandlingar för att mildra illamående. Denna medicin har varit min räddning och gjort att jag går upp i vikt och får behålla mat och dryck sålänge jag inte  sitter upp för länge eller rör mig… Jag är tacksam för att det bara är någon spya här och där och inte 30 gånger på en dag men illamåendet är inte helt borta. Jag känner mig dock ledsen för att jag fortfarande är sängliggandes. Jag är helt beredd på att jag kommer ha det såhär till förlossningen men jag hoppas bara att jag kan få må lite bättre och kunna njuta av sommaren. Jag hoppas att kunna få åka ut med båten de dagar det inte gungar allt för mycket Att kunna få njuta av att vara med barnen och Erik innan vi har fullrulle med en bebis. Jag vill få njuta lite av denna graviditet:

Det är känsligt att klaga som gravid i mångas ögon och jag är såklart världens tacksammaste att jag fått äran att bära tre barn men detta inlägg är till alla er som är i samma situation som mig. 9 månader känns som en lång tid när man är inne i det men jag har gjort denna resan med min första graviditet och jag vet hur lätt man glömmer när bebis är här. Det är värt det även om det är orättvist att 1% av alla ska må såhär.

Illamåendet finns där nästintill 24h om dygnet men när bebis är ute så är det som bortblåst. Belöningen är det bästa man kan få.

Jag kommer skriva mycket om detta för detta är just nu mitt liv och mående. Jag hoppas att mitt inlägg kan få dig i samma situation att känna dig lite mindre ensam.

Tips är att gå med i Hyperemisis Gravidarum Sverige och få tips och stöd från personer som mår eller har mått som du gör just nu. Det är alltid skönt att inte känna sig ensam.