Vi har gått och skaffat oss ett fadderbarn. Vi har inte jättemycket pengar men jag kände ändå att jag vill bidra med någonting.
Jag kikade på En resa för livet där kända ansikten besöker ställen där barn är utsatta. Jag är egoistisk många gånger och bläddrar förbi denna typ av program då jag själv mår dåligt av att se detta. Jag skäms över att säga det men faktiskt så tror jag att det finns flera knäppskallar än mig. Att stoppa huvudet i sanden och blunda för dessa problem hjälper inte till.
Jag bidrar inte med mycket men iallafall litegrann. Jag tror de flesta har råd med att åtminstone bidra med 100kr. Om vi skippar att dricka mjölk tex en vecka så har vi definitivt råd med detta. De har kanske inte ens vatten och då känns det galet att vi då ska dricka mjölk och de knappt har en säng att sova i. Jag kanske inte kommer med bra exempel men att tänka som mig. Vi har inte råd… så menar jag att vi då får skippa något som egentligen är riktigt lyxigt.
Jag är glad att jag kikade på avsnittet och tog mitt förnuft till fånga.
Det står även att man kan skicka saker och ta kontakt med sina fadderbarn. Jag hoppas att vi får lite kontakt och kan kanske skicka lite saker som även gynnar flera i barnbyarna.
Våra barn har massor av leksaker, kläder och de har sängar att sova i. De har två föräldrar som bryr sig om dem. Vi har även två hundar som vi älskar.
Vi bor i ett litet radhus som vi kanske inte helt är nöjda med men det finns folk som bor i små skjul… Vi har det bra!
Detta inlägg är inte till för att visa att ”oj vad duktiga vi är” utan jag hoppas att någon annan kanske får en tankeställare som mig! Vill ni som mig bli fadder så få in HÄR! Om detta påverkar er och ni blir fadder så får ni gärna skicka ett mail eller skriva till mig!
Tryck gärna på hjärtat om ni uppskattar detta inlägg!
