Igårkväll efter middagen busade jag och Leah. Först dansade vi och sedan satte jag henne på ryggen och vi skuttade runt. När jag skulle lyfta ner henne från ryggen så lyfte jag ner henne från sidan. När jag ställde ner Leah på golvet börjar hon storgråta och hon håller sig på armen. Hon får fram att det gör ont i armen och pekar. Det ser ut som armen hänger och hon vägrar röra armen och gallskriker om man kommer åt den.
Då jag tagit av alla förskolekläderna tidigare under dagen så hade hon endast blöja på sig. Vi kunde varken få på henne något på överdelen eller spänna fast henne i bilstolen då hon gallskrek när armen ändrade läge eller om man kom åt. Vi ringade sjukvårdsupplysningen men det avbröts 4 gånger så då ringde Erik faktiskt efter ambulans för rådfrågning. Vi sa att vi inte kommer få på henne bälte då vi inte fick röra armen.
Två supergulliga ambulanskillar kom och var helt fantastiska. De hade svårt att bedöma om armen var ur led eller vad det kunde vara då hon gallskrek när de kände och klämde. Leah är verkligen ingen gnällig tjej. Hon kan absolut gråta men det går fort över. Detta var inte likt henne och jag var aldrig hört denna typ av skrik. De gav henne ordentligt med smärtstillande och sen stöttade de upp armen ordentlig och så satte vi oss i Ambulansen. I ambulansen var det mycket spännande tyckte Leah. Stundvis jätteglad och pratade lite till och från. När vi kom fram till sjukhuset så frågade ambulansföraren om Leah ville se när lamporna blinkade och det ville hon förstås. Då gav hon ett stort leende.
Mycket tårar och gråt fortsatte och Leah fick ännu mera smärtlindring och vi sattes i väntrummet och där satt vi i ca 3h. Så fort Leah tyckte till eller kom åt så skrek hon av smärta. Tills en läkare kom fram till oss i väntrummet. Han kände på Leah när hon hade somnat och hon var helt utslagen. Han vred och tryckte lite och vips så kunde hon böja på armen. Det kändes som MAGI! Det var ett litet ben i armen som hoppat snett och det fixade han på någon minut. Pigluxation heter det och ni kan läsa om detta HÄR.
Jag kan säga att jag grät så mycket för att jag hade lyckats skada Leah så att hon hade så ont. Läkaren sa att jag absolut inte ska ha dåligt samvete, olyckor händer och detta var helt ofarligt.
Förhoppningsvis första och sista gången Leah åkte ambulans!
