Ibland ifrågasätter jag mig själv varför jag bloggar! Varför jag delar med mig av så mycket när jag vet att det ALLTID finns folk/ andra mammor som vill klanka ner på mig?! Jag vet att folk har rätt till sin åsikt men kommentarer som denna nedan gör mig bara ledsen och irriterad! Jag har inte ens lust att svara på denna typ av kommentarer. Min fråga till er… Vad svarar man ens på något sånt? Jag har haft Leah hemma i över 1 år och 8 månader. Hon kommer att gå på förskolan ett par timmar om dagen måndag-torsdag och vissa dagar kommer hon att få vara hemma även dessa dagar. Alla lov kommer hon att vara hemma. Hade jag jobbat så hade hon fått gå längre dagar på förskolan…
Jag ber er som bara vill klanka ner på mig som mamma att inte lämna era mindre trevliga kommentarer och ni behöver inte kika in här överhuvudtaget. Jag är den bästa mamman till mina barn. Till dig nedan så kan jag beklaga att din son har men såhär 15 år senare. Att Leah grät vid lämningarna första veckan på inskolningen tror jag inte att hon får några men av. Skulle hon däremot gråta och vara hysterisk i flera månaders tid ja då kanske inte förskolan skulle vara något för henne men det känner jag att jag bedömer som mamma! När jag skrev så handlade det om Leahs första inskolningsvecka och att hon saknar sin mamma och pappa bedömer jag som någonting bra. Till dig som lämnat kommentaren nedan så tycker jag synd om dig som ska sitta och klanka ner på mig som mamma, du borde kanske granska dig själv som människa istället! DU är säkert den bästa mamman som din son skulle kunna ha men du som individ borde kanske veta bättre att du inte blir bättre för att du klankar ner på någon annan.
Mitt äldsta barn lämnad trots att han grät, han avskydde att bli lämnad. Och han minns det än idag 15 år senare! Jag tycker det är hemskt att lämna barn som får ångest, gråter.. Som vill följa med sin trygghet hem.. Det största misstaget jag gjort. Han minns allt, så att säga att dom glömmer är skitsnack, en lögn för att lätta samvetet för föräldrarna. Fråga min 15-åring om hans minnen av att bli lämnad på dagis. Förstår inte varför man ens har barnen på dagis när man inte behöver. En förvaring. Man skaffar väl barn för att vara med dom? Inte för att anlita barnvakt. Läs på hemmaföräldrars hemsida, finns mycket vettigt att lära sig där. http://www.hemmaforaldrar.se
Dagens föräldrar är för slöa för att ta ansvar över sina egna barn.
Jag jobbar på förskola samt är mamma till 2 själv, så jag kan verkligen se situationen ur båda vinklar och tycker att det är enbart positivt att du väljer att skola in Leah nu!
1. Hon har redan fått vara hemma med dig länge. Hon fyller snart 2 år och är redo för annan stimulans och nya utmaningar.
2. Förr eller senare måste hon ju börja på förskola iallafall. Låt oss leka med tanken att du hade valt att ha henne hemma tillsammans med lillebror under hela denna föräldraledighet också. När den tar slut då? Och du och Erik börjar jobba bägge två? Då måste hon ju ändå skolas in på förskolan. Och vad är det som säger att hon skulle vara mindre ledsen vid lämningen bara för att hon hunnit bli äldre?
Jag resonerar som så att det är klokt och lyxigt att skola in sitt äldre barn Medans man är föräldraledig med deg yngre. Man kan ge det äldre barnet en riktigt mjukstart med korta dagar och korta veckor på förskolan, vilket man inte har möjlighet att göra i samma utsträckning om man arbetar.
Men va? Är de sant?
Fy vilken kommentar!!!!
Men jisses vilken kommentar! Du har all rätt i världen att ha din dotter på fsk. Jag är själv förskollärare och jag hade ambitionen när min dotter var nyfödd att jag skulle hålla storebror hemma…det gick 2 veckor sen bad han om att få gå tillbaka till fsk igen. Han tyckte inte det var särskilt kul när jag bara ammade hela tiden. Han behövde den stimulansen och samvaron med de andra barnen på fsk. Jag tycker inte vi bedriver förvaring på förskolan utan vårt arbete med de små människorna är så mycket större och viktigare än så. Har precis fått mitt tredje barn och storasyster, 2 år, är hemma med mig. Märker jag att hon behöver mer än vad jag kan ge nu när lillebror kommit så tvekar jag inte att skola in henne.
Skit i såna tråkkommentarer, du är den bästa mamman för ditt barn. Förresten, att ha några ledsna lämningar i början kan jag tycka bara är sunt. Förr eller senare kommer ofta en reaktion och hellre förr än senare. Det betyder inte att hon trivs. Ett tips är att hitta en tydlig lämningsrutin som ni gör varje lämning oavsett vem som lämnar. Typ hänga av kläder, säga hej till fröken, pussas och kramas och önska henne en bra dag, vi ses sen och att ni älskar henne, vink i fönstret och sen går du.
Då vet hon vad som komma skall och det blir inga långa jobbiga övergångar, kort och koncist brukar va det som funkar bäst. Kram ☺
Oj ska självklart stå * att hon gråter betyder inte att hon INTE trivs.
Men jisses vilken kommentar! Du har all rätt i världen att ha din dotter på fsk. Jag är själv förskollärare och jag hade ambitionen när min dotter var nyfödd att jag skulle hålla storebror hemma…det gick 2 veckor sen bad han om att få gå tillbaka till fsk igen. Han tyckte inte det var särskilt kul när jag bara ammade hela tiden. Han behövde den stimulansen och samvaron med de andra barnen på fsk. Jag tycker inte vi bedriver förvaring på förskolan utan vårt arbete med de små människorna är så mycket större och viktigare än så. Har precis fått mitt tredje barn och storasyster, 2 år, är hemma med mig. Märker jag att hon behöver mer än vad jag kan ge nu när lillebror kommit så tvekar jag inte att skola in henne. Skit i såna tråkkommentarer, du är den bästa mamman för ditt barn. Förresten, att ha några ledsna lämningar i början kan jag tycka bara är sunt. Förr eller senare kommer ofta en reaktion och hellre förr än senare. Det betyder inte att hon trivs. Ett tips är att hitta en tydlig lämningsrutin som ni gör varje lämning oavsett vem som lämnar. Typ hänga av kläder, säga hej till fröken, pussas och kramas och önska henne en bra dag, vi ses sen och att ni älskar henne, vink i fönstret och sen går du. Då vet hon vad som komma skall och det blir inga långa jobbiga övergångar, kort och koncist brukar va det som funkar bäst. Kram ☺
För det första. Jag jobbar sombarnskötare på förskola när jag inte är föräldraledig och dessa barn som gråter hysteriskt vid lämning mår hur bra som helst så fort mamma eller pappa gått. Gråten går över och leken tar vid. Vi pedagoger finns som trygghet och stöd och ger dom närhet. Självklart inte som en förälder kan, men ett bra andrahandsval.
För det andra. Min äldste son fyller snart 15. Han började förskolan vid två och ett halvt års ålder. Han var hur ledsen som helst vid lämning. Han minns inte ett skvatt av det. Han är en harmonisk, lugn och lycklig kille idag. Även då såklart.
För det tredje. Att lägga sig i en annan människas val och tro sig veta bäst gör mig smått illamående. Jag förutsätter att föräldrar älskar sina barnöver allt annat och gör sitt bästa. Min lilla tjej kommer gå 15 timmar i veckan på förskolan medan jag är hemma med lillebror. Har inte alls dåligt samvete över det. Hon är ju redan inskolad iofs och pratar så gott om sina pedagoger och sina kompisar.
Ha det gott!
Fina underbara du, ta inte åt dig av vad personen som skrev kommentarer säger! Sophia var ledsen den första tiden när vi lämnade henne men hon fullkomligt ÄLSKAR förskolan strax efter den perioden och vill mer än gärna vara där om dagarna. Det är fullt naturligt, och precis som du säger också, att de är ledsna i början och det har ju helt enkelt att göra med att deras trygghet går därifrån. klart de blir ledsna då. Det är ju något helt nytt att vara ifrån sina föräldrar om dagarna, några de varit med dygnet runt sedan de föddes så självklart blir det en omställning i början. Du är en fantastisk mamma och Leah kommer ha det hur bra som helst på förskolan några timmar i veckan. Tänk så mycket hon får lära sig, leka och umgås med barn i sin egna ålder – en hur rolig plats som helst att spendera några dagar i veckan på! Stor kram till dig <3