Nyss hemkommen från en mysig men blåsig promenad. Jag var ute med mina två hundar på promenad. Det var verkligen längesedan som det bara var dem och jag hemma och att det bara var vi som tog en promenad. Det var verkligen behövligt! Rensa hjärnan lite var även det välbehövligt.
Sista tiden har jag känt mig som en dålig matte (även dålig på många andra sätt). Innan Leah kom så fick de all vår uppmärksamhet. Det låg på mig så mycket de bara fick chansen. Jag har bara varit sur på dem sista tiden. Denna vecka som exempel när Erik kommit hem sent på kvällarna och jag lagt Leah så är det så taggade att han ska komma hem så ibland kan dem skälla till och som ni kan gissa så vaknar Leah av det ibland. De gör mig galen! Speciellt när en nattning ibland kan ta 1 timme, man har verkligen kämpat och så är det bara att börja om igen!
Igår efter mammagruppen kom jag hem efter en promenad. Leah var grinig och trött och vägrade att sitta i vagnen så hon fick sitta i bärselen. Jag var helt genomsvettig och jag bara längtade efter att få lägga ner henne då hon hade somnat strax innan vi var framme. Hundarna blev såklart jätteglada för att vi kom hem och började att skälla och hoppa. Jag vill ju bara sätta mig ner och gosa med dem för att de varit hemma men istället så måste jag ta Leah och få henne att somna om. Jag blir ju även irriterad för att de skäller och väcker henne…
Nu ska jag få tiden att räcka till dem med och jag har gjort upp en plan.
Jag ska se till att jag kommer ut på promenader med hundarna själv utan Leah och Erik och de dem min fokus (vi kommer självklart gå promenader tillsammans också). Erik har fått tagit de mesta promenaderna då Leah inte gillar vagnen. Nu ska jag se till att jag kommer ut själv då Erik nattar Leah exempelvis.
Se till att hinna gosa och mysa med dem mer och även hinna träna lite vardagslydnad.
Nilla vår stora hund är den som kräver mest aktivering. Nu under sommaren så har hon simmat en jäkla massa och promenerats. Erik tycker att det är kul att cykla med henne så de kan de få fortsätta med tills snön kommer iallafall.
Lyckas jag bli en bättre matte så kommer jag definitivt känna mig gladare, positivare och nöjd som människa. Just nu känner jag att de skulle ha bättre hos någon annan och jag vägrar känna så! Även fast jag vet att det kommer bli bättre när Leah blir lite större och kan busa och mysa på ett annat sätt med dem så lever jag i nuet. Det ska inte hänga på att de får mer tid när Leah blir stor utan jag vill att de ska trivas alltid. Jag har inte märkt att de inte trivs utan det sitter nog mest i mitt huvud att jag vet att jag kan göra mer. De är två helt fantastiska hundar som jag verkligen älskar och de är våra familjemedlemmar som accepterat Leah på ett otroligt fint sätt!
Här kommer massor av blandade bilder på våra älskade hundar både innan och efter Leah kom.
Jag känner så igen mig i det du skriver! Spike har verkligen blivit åtsidosatt sedan Alma föddes, inte medvetet men det blir ju liksom så när man har en liten bebis som behöver all uppmärksamhet. Ibland har jag också känt mig som världens sämsta matte som blir irriterad när han vill ut när jag har suttit och ammat, varit trött eller liknande, men sen får man så himla dåligt samvete. Han var ju van att få min fulla uppmärksamhet innan då han var min lilla bebis så det måste ha varit ett väldigt tufft år för honom. Men ju större Alma blir desto lättare har det varit att ta promenader och ge honom mer tid och det känns så skönt.
Om ni införskaffat en bra ergonomisk sele så kan ni gå långa promenader med Leah på ryggen. En bra bärjacka med panel på ryggen så funkar det hela vintern och många barn somnar direkt. Tipsar om Tula baby, och när hon blivit ca 1,5-2 år, tula toddler.
Tack för tipset så ska kika på en bättre sele
Åh jag vet hur det känns. Är i samma sits fast med en katt. Katter tar ju hand om sig själv på ett annat sätt än hundar så jag förstår verkligen att du känner som du gör. Man försöker dela på sig men det dåliga samvetet finns där hela tiden. Du gör ditt bästa och vad jag kan se så har era voffsingar det jättebra hos er. Stor kram!
Att inte räcka till är nog en av de värsta känslorna man kan känna! Tack! Kram