Kvällen spenderades hos Leahs mormor där vi blev bjudna på middag. Hundarna fick promenad både dit och hem så det kändes bra. Leah var på strålande humör vid middagen men hon har blivit så himla mammig nu igen. När hon var sjuk ville hon vara nära mig hela tiden, hon åt dåligt och ville bara amma. Nu har hon börjat äta bra med gröt, mat och välling igen men hon extremt mammig. Om Erik bär på henne och hon ser mig så börjar hon gråta och vill komma till mig istället. Det är så frustrerande att hon börjar gråta så fort jag går en meter i från henne och hon vill gärna bli buren hela tiden men bara av mig. Hon var så här under en lång tid och nu känns det som vi backat tillbaka igen.
Hon är dock en superhärlig unge som är glad och har massor av energi men just den här mammiga delen är faktiskt jobbig.
Någon mer som varit med om samma när barnet varit sjuk?
Inlägget om Goodiebagen från Loppi kommer upp imorgon!
När Alma varit sjuk så har hon inte velat vila själv, inte somna i varken vagnen eller i sängen utan det har bara gått att söva henne i famnen om man suttit i soffan och rör man på sig så har hon vaknat direkt. Ganska störande då den där timmen mitt på dagen när hon vilar är den då jag hinner ikapp med disk, tvätt och annat^^