Igår så hade jag tid hos en läkare för att diskutera framtida förlossning/snitt då min förra förlossning inte slutade på bästa sätt. Jag blev otroligt dåligt bemött och det är tyvärr inte första gången men som tur var så hade jag min fantastiska man som ”försvarade” mig när jag blev ifrågasatt. Jag kan skriva ett eget inlägg om detta istället. Nu väntar jag iallafall på en remiss från specialistmödravården. Jag hade även en tid hos MVC för vanlig kontroll och då bröt jag ihop när jag berättade om det mindre bra läkarbesöket.
Utöver läkarbesöket och Mvc besöket så jobbade E hemifrån och så hann han även åka till gymmet. Leah fick hänga hos sin farmor en timme. När L kom hem läste jag lite bok för henne och så fick jag massor av pussar innan det var dags för henne att gå och lägga sig.
Du Nathalie, måste bara säga en sak. Om du vill förlösa nästa barn med kejsarsnitt så snälla, för din egen skull, stå på dig!! Acceptera inte ett nej. Det är du, och bara du, som vet vad som är bäst för dig och vad som passar dig bäst.
Jag födde min dotter vaginalt vilket var den mest hemska upplevelsen i mitt liv. På pappret såg det ut som vilken förlossning som helst – ett friskt barn som kom ut och mådde bra. Men jag var ett vrak psykiskt. Min upplevelse av förlossningen var ett kaos och ett trauma och jag tappade helt kontrollen över mig själv och situationen flera gånger, smärtan var ohanterbar ocg att ”andas igenom” någon värk var det inte tal om, jag bara låg och skrek och vred och vände mig och hade total panik, det var som om jag hamnade utanför min egna kropp och inte kunde styra den själv. Dessutom fick jag inga krystvärkar så jag blev beordrad att bara krysta på ändå. Totalt vidrigt. Men som sagt var min förlossning ändå ”heeeelt normal och den gick ju sååå bra” sa läkaren som jag hade snittsamtal med när jag två år senare väntade barn nr 2. Jag övertalade henne tillslut om att min upplevelse var inte lika som läkarens upplevelse. Min förlossning ledde till att jag fick en förlossnings depression och hade svårt att ta till mig min bebis. Jag vägrade uppleva detta igen.
Jag fick verkligen stå på mig och stå upp för min sak när läkaren försökte övertala mig om vaginal förlossning. Jag sa vänligt men bestämt nej hela tiden. Hon erbjöd mig att få ett såkallat snittkontrakt (vilket jag förstått är vanligt att de försöker ge en innan de istället erbjuder ett planerat snitt). Snittkontrakt går ut på att du påbörjar en vaginal förlossning men får avbryta för ett akut snitt om du känner att det inte funkar. Jag sa nej till snittkontrakt också, då jag inte litar på att det fullföljs. Har hört om så många som fått snittkontrakt men ändå inte fått något snitt när de velat avbryta, utan blivit tvingade att föda vaginalt ändå. Så jag fick tillslut mitt planerade snitt beviljat efter att ha fått kriga en del. Men det var SÅ värt det. Det planerade kejsarsnittet var en fantastisk upplevelse och att få känna sig trygg och lugn under sin förlossning borde vara en rättighet.
Hej Fia, Tack för att du delar med dig! Låter inte alls som en rolig förlossning och som sagt så handlar det om sin egen upplevelse. DU har gjort det en gång och för dig var det hemskt då ska du kunna få barn via snitt. Det ska inte vara något snack om saken! Skönt att du fick bevisat snitt! Jag hoppas att jag får det den här gången. Jag älskade själva förlossningsförloppet trots att det höll på från en måndag till onsdagkväll. Jag kände inte att jag gick sönder så pass mycket då jag var så pass bedövad just då men när bedövningen gick ut så går smärtan inte att beskriva och den höll i sig länge! Jag fick inte riktigt njuta av den första tiden då mycket fokus låg på smärtan och denna gång har jag bestämt mig för att få uppleva den på ett annat sätt. Hade man vetat till 100 procent att jag inte skulle gå sönder så mycket denna gång så skulle jag vilja föda vanligt men jag har snarare lite högre risk att få gå igenom det igen.
Hoppas att allt löser sig, det är otroligt viktigt att ta sånt på allvar.
Ja det hoppas jag också och jag håller med dig.