Idag när jag satt och gosade med Leah i soffan så låg hon lutad mot mig, jag njöt varje sekund att det bara var hon och jag. När hon är vaken får hon mitt fulla fokus. Vi pratar, sjunger, leker, gosar och jag är bara hennes mamma! I sommar kommer det att ske stora förändringar i hennes liv. Vi har varit hemma länge bara hon och jag och nu till sommaren blir hon storasyster till bebisen i min mage. Tanken slog mig…Hur ska jag räcka till?
Leah kräver väldigt mycket och eftersom hon inte börjat på Förskolan än så spenderar vi oerhört mycket tid tillsammans. Jag är rädd att inte kunna gosa precis när hon vill! Att lillebror som kommer ska vara en krävande bebis. Leah sov väldigt lite som spädis om man jämför med många andra och jag vet att det är individuellt! Jag hoppas att den lilla bebisen kommer sova mycket, iallafall i början!
När Leah börjar på förskolan i augusti så kommer hon gå ett par timmar om dagen, iallafall 4 dagar i veckan. Där får hon leka av sig med sina kompisar och jag hinner förhoppnings vila upp mig och samla energi (speciellt ifall bebis inte sovit så mycket under natten) och kanske förbereda kvällens middag. När jag hämtar henne kommer jag försöka busa och gosa med henne allt vad jag bara kan! Jag hoppas att det kommer att fungera lika bra i praktiken som i tanken. Det känns som att amningen kommer ta väldigt mycket tid i början men det som är skönt att få barn på sommaren är denna långa ledigheten som vi får ihop! Erik kommer både ha semester, de första 10 dagarna och vara föräldrarledig. Det känns lyxigt att få en lång tid tillsammans som familj. Han kommer att vara hemma ett par veckor innan bebisen kommer så att vi får mysa bara med Leah och så att jag även hinner vila upp mig.
Eftersom att jag kommer att amma (om det fungerar lika bra som sist förstås) så kommer det mest vara jag som kan ta den lilla i början. Jag gillar att kunna förbereda mig men vi har som sagt ingen aning om vad det är för filur i magen och hur det kommer att bli som tvåbarnsföräldrar. Vi har varit ett grymt team när det har handlat om Leah men då har vi varit två på ett barn. Nu känns det som att man kommer att få lägga mycket fokus på ett barn i taget när man är två men L kommer inte gå så långa dagar så jag kommer även ha båda själv också! Vi får ta det när det kommer men det är såklart mycket tankar!
Hur har det gått för er som är tvåbarnsföräldrar? Har ni någon strategi? Ni som ska få tvåbarn, känner ni igen er i mina tankar? Hur tänker ni?
Det kommer gå så bra. Blir intensivt ett tag men det klarar Du/Ni ihop. (Farmor rycker gärna in också) ”Det finaste man kan ge: Ett syskon”. Så är det ju!
Min son var 1 år och 8 mån när lillasyster kom. Jag gjorde så att jag ”lärde” sonen att leka själv mcer och mer. Annars har han alltid varit så att jag ska involveras i leken, vilket jag iof tycker om men med andningspauser etc så tänkte jag innan att han måste lära sig kunna sitta och leka med sina leksaker själv och det har fungerat jättebra! Nu säger jag tydligt: ”nu måste bebisen äta” och då finner han sig i det. Ibland får jag stå och amma för att hjälpa honom med något men det går fint! Annars har det inte blivit någon smärre chock för vår del iaf.
Åh vad skönt! Samma åldersmellanrum som det kommer att bli mellan våra. Sista veckan har hon blivit bättre på att leka själv.
Så tänkte jag också innan. Alltså hur man skulle räcka till för äldre syskonet när tvåan kom. Har två år emellan barnen och ska vara ärlig och säga att det är en utmaning. Min tanke har hela tiden varit att försöka involvera sonen så att han känner sig delaktig och därmed nöjd o få umgås även om det inte alltid är på tu man hand och det har faktiskt funderat väldigt bra. Han är med när man byter blöja och ammar mm och har de här 2,5 veckorna varit väldigt snäll, beskyddande och mån om att lillasyster ska hänga med hela tiden. Om inte så frågar han efter henne. Men man känner sig enormt sliten och jag frågar fortfarande mig själv om man verkligen är tillräcklig för honom.
Åh vad gulligt. Jag är beredd på att det kommer bli tufft! Kommer försöka involvera henne massor!
Med en 2åring hemma och BF om en vecka känner jag väldigt väl igen tankarna. Försöker mysa, pussa och krama sonen så mycket jag bara kan just nu. Känns väldigt overkligt att det ska komma en bebis och känner även någon slags skuldkänslor över att det ska komma en lillebror/lillasyster som kommer kräva massa tid. Samtidigt så vet jag ju att jag ger min son det finaste som finns, ett syskon, men just nu känns allt så himla kluvet. Hormonerna spökar väl till allt lite extra också. Men bra ämne att ta upp och fundera kring. Tror vi är många som går i samma, liknande, tankar!
Ja mycket möjligt. Ja det verkar inte som att vi är ensamma om tankarna. Lycka till och hoppas den lilla behagar att komma snart <3
Vi har 2 år och 10 mån mellan våra och yngsta är 1 nu. Det har verkligen varit ett skittufft år. Inte att ta hand om bebis för det har gått super, men att hantera det stora barnet och räcka till. Bärsalen var vår räddning då lilla vagnstrejkade flera månader och jag är så tacksam att jag lärde mig sjalandet. Underbart mysigt och bästa sättet att finnas för båda.
Jag har hört väldigt bra om sjalar och speciellt om det är en bebis som inte vill ligga i vagnen eller ligga själv (min dotter Leah var så). Hoppas att det bara blir bättre och bättre <3 Förstår att det är tufft att känna att man inte räcker till
Jag sitter med en ny lillebror på fyra veckor i famnen just nu. Storasyster är 16 månader. Innan lillebror kom tänkte jag mest att ”det löser sig”. För det gör det ju nästan alltid på något vis. Bör tilläggas att min sambo jobbar 12-14h pass när han jobbar, så vi är ensamma verkligen hela dagarna.
Mina tankar för att inte räcka till kom inte förrän efter lillebror kom. Jag hade några dagar då jag faktiskt kände att han hade ”tagit Agnes ifrån mig”. För jag var ”fast” med honom och min sambo hittade på massa skoj med henne. Men jag gissar att det var alla hormoner som spökade också. Nu börjar vi så smått landa i allt. Vi börjar lära oss hur det är att vara ensamma hela dagarna och oftast flyter det mesta på. Jag försöker låta lillebror sova kvar i vagnen eller nestet eller var det nu kan vara han somnat för att Agnes inte hela tiden ska se honom och så hon ska känna att hon har full fokus. Dock är det hon som alltid vill gå och hämta honom efter en kort stund, haha! Innan nattningarna försöker jag tajma så han ammas en stund precis innan så han kan ligga i fotändan av sängen så jag kan kramas fritt med Agnes. Men så är han ändå inom en armlängds avstånd om nappen behöver ploppas in eller något.
Ni kommer hitta sätt som funkar för er och det kommer bli hur bra som helst på det sättet! Ska bli kul att följa er 🙂
Åh vad mysigt med lillebror och att ni också har tätt mellan era. Åh jag förstår 🙁 Men skönt att bitarna börjar falla på plats nu! Min man jobbade 3 intensiva dagar hela Leahs första år och hann inte få någon hjälp alls princip de tre dagarna så att få ta en dusch eller gå på toa var bara att glömma. Han åkte ca 9 på morgonen och kom hem tidigast 00 ungefär och då sov oftast Leah när han både åkte till jobbet och sov när han kom hem. Nu jobbar han dock lite annorlunda. Han kommer även vara hemma många veckor i början och det känns skönt för jag förstår att det måste vara tufft att vara själv så länge med två barn helt plötsligt. Jag hoppas vi hittar något som fungerar. Ja detsamma 🙂