För ett tag sedan så fick vi veta att Leah kramade de andra barnen på förskolan och förstod inte att de inte ville. Vi pratade då mycket om att hon inte får krama barnen på förskolan, bara busa och leka. Hon slutade med det i någon månad men nu har hon börjat igen. De måste hålla koll på henne lite extra. Jag pratade med henne igår och förklarade för henne flera gånger och hon berättade för mormor ”inte krama barnen bara busa”.
Otroligt svårt! Leah älskar att kramas och gör det gärna men alla tycker inte om det! Pedagogerna är konsekventa och säger till henne när det gäller. Hon gör det inte på vänners barn när vi är med. Vi har varit med om det en gång bara när hon kramade sin kompis bakifrån och de föll bakåt och Leah slog i bakhuvudet rejält. Hon vill inget illa men det blir så fel.
Jag säger även att mamma, pappa, farmor och mormor osv får hon krama (men inte kompisarna). Så svårt!
Min kramgoa lilla tjej! Mamma får du krama hur mycket du vill!
Oj, att det kunde vara ett problem har jag aldrig tänkt på. Min oro har varit att mina barn typ ska slåss eller vara elak ?
Hur går det att vara själv med båda barnen? Känns det som att du hinner med att amma i lugn och ro?
Jag har konstant dåligt samvete över att ha en bebis som bara är nöjd PÅ mig, medan min snart tvååriga son måste vänta hela tiden.
Jag är glad att det är kramar vi kämpar med och inte att hon slåss. Det är tufft men det går. Känner igen mig i det dåliga samvetet ❤️