Nathalie – Trebarnsmamma, fru, matte och fotograf

Något jag pratat och skrivit väldigt öppet om är hur jag mår och hur jag mått under denna graviditet. Jag kan säga att jag trodde inte det skulle vara såhär! Till att börja med så skiljer sig graviditeter extremt mycket från gång till gång och från person till person. Jag har även sagt att jag inte vet om jag kommer att klara av att gå igenom samma igen, men har då fått höra att inte behöver bli samma nästa gång, varje graviditet är unik! Att jag ska orka må såhär när vi dessutom har en liten här hemma som jag ska orka ta hand om, det tror inte jag skulle fungera. Jag vet att fler än jag haft/ har jobbiga graviditeter och jag tycker att det är orättvist att vissa ska behöva ha det så tufft… Jag önskar att bilden jag hade om att vara gravid skulle vara mer sann än det jag befinner mig i nu.

Hur jag trodde…

Först och främst så har jag velat ha barn sedan jag var 16 år ungefär (idag är jag 24år), jag är extremt glad för att jag väntat. Då menar jag inte att det är fel på något sätt att skaffa barn tidigt för det är upp till var och en. När jag var 16 år så kände jag mig redo och jag längtade så extremt mycket efter barn. Nu i efterhand kan jag säga att jag absolut inte var redo! Jag tänker helt annorlunda nu än vad jag gjorde då och jag har behövt de här åren. Jag tror absolut att om man bestämmer sig för att få barn vid tidig ålder så växer man säkert snabbare upp och i de flesta fall så klarar man nog av mammarollen galant. Det jag tycker är skönt att vi båda har fasta jobb och vi bor i ett område vi trivs i. Jag är även glad för att jag fått dessa år att mogna, resa och att fått egentid med Erik. Vi känner verkligen varandra utan och innan och vi vet vart vi har varandra. Vi har rest ihop, bott länge ihop och gått igenom väldigt mycket ihop. Idag kan jag säga att jag känner mig så säker på oss som ett par/blivande föräldrar, jag vet att vi kommer klara av detta galant!

Då jag längtat så mycket efter att få bli gravid så har jag fått upp en bild hur jag trott att det ska vara. För det första så trodde jag att så fort man inte tog något preventivmedel så blev man gravid… (Jag vet nu i efterhand hur dumt detta låter men jag trodde att det skulle gå så snabbt och vara så mycket enklare än vad det är i verkligheten för de flesta…)

De negativa som jag tänkte

Jag trodde absolut att man kunde må lite illa på morgonen och spy lite de första veckorna. Jag har även hört att man kunde få ont i ryggen…

Det positiva som jag tänkte

Jag har längtat efter att få en stor fin mage som jag skulle känna mig så fin i. Jag trodde att jag skulle vara glad VARJE dag för jag skulle ju vänta det finaste man kan i livet!!! Jag trodde att jag skulle gå och kika i affärer i timmar på saker till den lilla bebisen. Jag trodde nog att det var lite som att befinna sig i en rosa liten bubbla.

För det första så blir man inte gravid bara för att man inte använder preventivmedel, jag kom ihåg hur besviken jag var när det inte gick så snabbt och månaderna gick. Inget plus på stickan och fröken röd som kom varje månad. När vi sedan blev gravida så slutade det i missfall. När vi äntligen fick det där plusset på stickan så togs glädjen ifrån oss lika fort som den kom. I min härliga bild av att vara gravid fanns inte den långa väntan på plusset på stickan, inte heller fanns det med att vi skulle få missfall…

I början av graviditeten när vi väl fått plusset för andra gången så var jag nästan lite rädd för att bli glad, jag ville bara spola fram tiden så att vi gick förbi den veckan som vi tidigare fått missfall i. Nästa steg var att komma förbi veckan då missfallsrisken minskar… Jag kände mig inte gravid och det syntes inte så det var en konstig känsla. Jag skulle nu lägga om kosten, vissa saker får man ju inte äta osv, inte dricka alkohol (inte för att det var något problem men att man skulle tänka sig för). Den oro man känner hela tiden, för att något ska vara fel på barnet eller att denna lycka ska tas ifrån mig igen…

Morgon illamåendet som jag trodde man kunde få i början av graviditeten har pågått varenda dag sedan vecka 5-6. Jag har då inte spytt på morgonen utan hela dagar, jag har knappt kunnat lämna hemmet/hinken/toaletten. Jag har varit inne 5 gånger på sjukhus för att få dropp, två gånger har jag fått blivit inlagd för att proverna inte visat helt hundra och för att jag varit för svag… Detta illamående har gjort att jag inte kunnat umgås så mycket med vänner/familj. Jag har inte haft någon ork till att göra något och heller inte vågat göra saker då jag inte vill spy framför folk. Att visa upp min lilla mage… När skulle jag göra det? Jag känner mig inte fin då jag inte fixat ordning mig många gånger, har snarare en grönton i nyllet, oborstat hår, buskiga bryn och bara allmänt ofräsch. Bor i badkaret så luktar illa gör jag iallafall inte!

Jag är sjukskriven och har varit till största delen av graviditeten, jag hade tänkt att vi skulle lägga undan massor av pengar men då jag inte har fått fulla löner då jag varit sjukskriven så sprack den planen… Jag tycker det är så jobbigt att få höra att vara gravid inte är en sjukdom och att folk inte förstår att man kan vara sjukskriven. Som min barnmorska sa” Det är orättvist hur vissa kan njuta av sin graviditet och vissa får ständigt må dåligt”. Det tycker jag också!

Jag har också ont i ryggen och andra jobbiga saker men illamåendet är det som styrt min graviditet. Jag har som jag skrev inte kunnat gjort så mycket utan mest varit sängliggandes! Därav har jag nu fått sprutor för jag har risk för blodpropp… Min sköldkörtelproudktion har sjunkit vilket har resulterat i att jag äter tablett varje dag. Jag vet också att man inte är sjuk för att man är gravid men alla graviditeter är olika. Mitt tillstånd som jag har varit i den här graviditeten har jag fått kämpa för att få i mig mat och vätska trots att jag spyr upp det mesta, ligger jag inte stilla så blir jag värre. Egentligen så skulle jag säkert behövt åkt in mer på sjukhus för att få dropp för att vissa dagar är jag extremt dålig. Jag vill absolut inte ”klaga” för det verkar också vara tabu och fel att göra som gravid. Hade min graviditet inte varit såhär så kanske jag hade fått visa upp magen och känna mig fin, jag hade kunnat jobba, jag kanske hade varit mer glad och positiv. JAG ÄR GLAD, jag är fantastiskt glad att jag fått chansen att bli gravid och får bära ett barn. Att jag får känna sparkar och rörelser i min mage är en otroligt häftig upplevelse.

Jag längtar tills vårt älskade barn är här! Du är värt allt illamående i världen!