Igår besökte jag och Erik vår vän på sjukhuset för andra gången men denna gång i vaket tillstånd. Dessa två veckor har varit hemska och vi har gråtit extremt mycket! Vi har varit helt slut psykiskt och vi har inte fungerat som vanliga människor, Vi har stirrat på telefonen konstant, varit på helspänn, brutit ihop och bara hoppats att allt ska gå åt rätt håll. Allting har känts så oviktigt! Efter gårdagens besök känns det mycket bättre, att kunna prata, klappa och krama om den här personen som vi båda tycker så otroligt mycket om och som har väldigt stor plats i våra liv. Att få leenden tillbaka och märka att humorn finns trots att läget är som det är gör verkligen att en klump släpper i bröstet.
Livet är så otroligt skört och jag önskar att ingen behöver gå igenom detta! Vi är glada att vi har Leah som fått oss att le trots att det varit riktigt tungt. Hon har tröstat oss och torkat våra tårar. Helst vill man inte gråta framför henne men ibland går det bara inte. Hon har tagit sin lilla hand och torkat bort våra tårar och kramat oss. Vi har inte varit de bästa och roligaste föräldrarna till Leah de senaste två veckorna men ibland händer det saker som bara inte får hända och då får man bara försöka ta det därifrån. Vi är inte mer än människor och det är inte något fel med att visa sina känslor.
Jag har varit orolig att bebis skulle komma mitt i allt detta för det har bara funnits en person i mina och Eriks tankar och det skulle känts jättejobbigt att få barn mitt i allt detta, Bebis får gärna stanna lite till så vi hinner åka dit i lugn och ro innan bebis kommer och att vår vän hinner bli ännu bättre.
Var rädda om varandra! Olyckor och sjukdomar kommer in i ens liv eller nära och käras när man minst anar det. Man tänker ”det händer inte mig eller de som är mig nära” men tyvärr så kan det hända precis vem som helst Det har känts som en mardröm/en hemsk film som aldrig tar slut. Nu hoppas vi inte på bakslag utan att allting bara blir bättre,
Kärlek till er alla!
Usch vad jobbigt men skönt att det kändes bättre igår vid besöket.
Man ska verkligen inte ta livet för givet, men är lätt hänt innan något fruktansvärt har drabbat en/nära och kära. Jag kommer så väl ihåg när den händelsen drabbade en nära till mig och den känslan man fick när man inser att ingen går säker. När världen rasar samman. Och när man har barn är det ännu värre när man tänker på allt som kan hända som man inte kan skydda dem från.
Ja verkligen 🙂 Nej det känns verkligen som man gör det många gånger. Usch ja så känns det verkligen. Nej det är hemskt vad man är maktlös ibland.