Det var en glad tjej som vaknade upp som en solstråle imorse och hon hade inte det minsta ont. Hon var utvilad och taggad på förskolan. Vi hade bestämt att hon skulle få vara hemma men hon ville så gärna till förskolan och berätta om ambulansfärden och de blinkande sirenerna för kompisarna och fröknarna. Läkaren sa igår att det inte skulle vara några konstigheter heller.
Erik berättade läget på förskolan och om det skulle vara något så skulle de ringa.
Älskade älskade Leah! Jag har gråtit lite till och från idag för mitt samvete jagar mig.
