Polletten har trillat ner att mitt och Eriks barn i magen kommer att komma till världen genom ett planerat snitt. Det känns verkligen jätteskönt att veta att den första tiden inte kommer att vara som förra gången. Som jag skrivit om tidigare så låg fokus mycket på smärtan. Jag förstår att jag kommer ha ont även denna gång men jag tror inte att det kan vara värre än förra gången.
Har läst på en del om snitt men älskar att höra från andra. Några har varit gulliga och lämnat peppande kommentarer och delat med sig hur de upplevde sina planeradesnitt. Så har ni gjort planerade snitt skriv gärna några rader om hur ni upplevde det! Hur snabbt läker man? Något man ska tänka på osv? Det går även bra att maila om man hellre vill det. Maila då gärna till [email protected]
Oavsett om man föder barnet vaginalt eller via snitt så får man det bästa man kan få! Hur barnet kommer ut förändrar inte kärleken!
Jag gick igenom mitt första planerade snitt 2007 och mitt andra 2014. Det första var pga förlossningsrädsla och det andra vart för att jag erbjöds ett snitt eftersom jag redan gjort ett.
Efteråt är man såklart mindre rörlig. Men jag kände mig mer rörlig och hade mindre smärta runt dag 3. Efter det senaste snittet var jag uppe och gick på kvällen samma dag. Första snittet väntade jag tills morgonen efter ( kanske är mer noga med att man kommer upp samma dag nu än 2007?) 🙂
Första snittet fick jag en infektion som gick över med antibiotika. Andra snittet var helt problemfritt 🙂
Lycka till! ?
Tack för att du delar med dig 🙂 <3 Tack snälla
Jag gjorde ett snitt pga sätesbjudning, jag var otroligt nervös innan eftersom det inte var något som jag ville göra. Men eftersom jag bor i Spanien, där snitt är mycket vanligare än i Sverige, så vart jag starkt avrådd att föda vaginalt med sätesbjudning som förstföderska och vågade helt enkelt inte chansa. Förutom en fight med att få in min man på förlossningen (här får männen normalt inte vara med på kejsarsnitt) och en narkosläkare utan speciella sociala talanger gick allt verkligen över min förväntan. Det tog några minuter att sätta in epiduralen och sen bara några minuter att få ut mini. Här i Spanien får man inte gå upp och resa sig samma dag som snittet gjorts, så jag fick lite en smärre chock dagen efter när jag skulle på toa första gången. Jag skull säga snittet gjorde ont i 2-3 dagar för mig, jag tyckte det gjorde ondare med såriga bröstvårtor ? Jag kunde gå på raska promenader efter bara 1-2 veckor så det kan gå snabbt att komma tillbaka till normalt!
Lycka till då kommer nog gå toppen för dig med!
Tack för att du delar med dig. Hoppas verkligen att de g¨r lika snabbt och bra för mig! Tack igen!
Jag genomgick planerat snitt pga sätesbjudning. Hade inga rädslor innan då min mamma genomgått 4 snitt utan några komplikationer. Jag tror att det kanske hjälpte mig, samt att jag hade noll förväntningar eller farhågornpå hur det skulle kännas. Precis som inför en vanlig förlossning som förstföderska, man vet ju helt enkelt inte hur det kommer att bli. Gick hur dom helst kanon. Jobbigast var att tvingas ha kateter 24h efter snittet. Fick morfin under ingreppet (antar jag?) men sen bara diklofenak och paracetamol och det var smärtmässigt inga problem. Tog värktabletter i 3 dygn tror jag. Var på fötterna efter några timmar. Obehagligt att nysa och gå på toa (som för alla som fött barn kanske?) Jag tror inte att det går lika lätt för alla som för mig, men har man tur så kan det vara precis lika komplikationsfritt som en ”vanlig” förlossning som löper på felfritt. Sen var man ju ”svag” i bukmuskulaturen långt efteråt men det är faktiskt ingenting jag minns såhär 1,5 år efter förlossning. Svaga minnen av att svårt att resa sig ur sängen osv, men fick massa bra tips och info på BB. Största obehaget: att ta av bandaget när det var dags. Men det var ändå inte så läskigt som jag kunnat tro. Man tror ju att man ska dela sig på hälften dock. Men, jag sitter ihop i en del än idag haha. Önskar dig all lycka till med ditt snitt och tack för en trevlig blogg. Så underligt att veta vilken dag man ska bli förälder på! Men samtidigt skönt!
Tack för att du delade med dig och tog dig tid att skriva. Skönt att höra 🙂 Ja det känns verkligen konstigt att veta exakt vilken dag men samtidigt kan den lilla bestämma sig för att komma tidigare så helt hundra kan man inte vara 😛 Men gå över slipper jag iallafall denna gång också 🙂
Jag födde min son med planerar snitt (som jag verkligen fick strida för så känner igen mig i er kamp för ett snitt även om våra anledningar var olika). Jag var nervös inför snittet men ändå glad att få just snitta.. Bedövningen kändes inte spec mkt.. Var nervös över att behöva ha kateter men det gick bra det med. Från att operationen startade tog det knappt två min så var han ute.. Jag mådde lite illa och bedövningen tog lite högt upp så kändes ett tag som jag knappt kunde andas men det släppte snabbt. Var uppe på benen efter några timmar. Min moderkaka hade vuxit fast men de fick bort allt men om jag inte snittat hade det blivit ett ingrepp ändå.. Självklart kändes det i snittet efteråt men absolut inte någon större smärta. Jag tog alvedon och Ipren i ca 5-6 dagar men sen gick det bra utan och att ta mig upp ur sängen och bära min son, barnstol osv var inget problem. Det tog ett tag innan känseln kom tillbaka vid snittet och på vissa ställen är det fortf inte tillbaka men inget som stör. Jag ångrar inte att jag snittade och blir det syskon vill jag snitta igen. Jag hoppas du också får en fin snittupplevelse! Lycka till när lille syskonet ska komma:)
Ja det är verkligen konstigt att man ska behöva strida för det. Tack för att du delar med dig 🙂 Det där med känseln har jag hört att det är så olika. Jag opererade käken 2009 och i vissa delar av underläppen och hakan saknar jag känsel men jag har vant mig :P. Tack igen för lyckönskningar och att du tog dig tiden att skriva 🙂
Jag upplevde själva snittet jobbigt just under tiden det utfördes. Mest pga av jag låg o kräktes och fick väldiga blodtrycksfall så jag höll på o tuppa av flera gånger. Det tog dessutom lite längre tid än jag räknat med men det var nog mest för hon var för stor så de fick inte ut henne genom snittet utan fick ett sk t-snitt på livmodern (och därför kan jag inte ha några fler vaginala förlossningar) samt att de ändå fick ta till sugklocka för att få ut henne.
Efteråt hade jag det dock väldigt smidigt. Var uppe o gick efter 3-3,5 timma och hade inte det minsta ont av snittet som har läkt ihop jätte fint nu efter några veckor. Dock var eftervärkarna fruktansvärda.
Var inte orolig. Det kommer gå super ska du se. Och som sagt så var det bästa med snittet att man slapp o separeras från sitt nyfödda barn.
Låter som en rätt tuff upplevelse då du kräktes och fick blodtrycksfall och hade ingen aning att de kunde bli sugklocka från ett snitt… Skönt att det läkte ihop bra iallafall. Ja ettervärkarna var inte roliga vid vaginalt heller så de är jag förberedd på denna gång men tänk att man knappt hört talats om det innan. Tack för att du tog dig tiden att skriva 🙂
Jag har tre planerade snitt som alla varit olika. Det första var katastrof men de andra två var bra. Se till att ha bra smärtstillande vid sängen den första tiden för det gör riktigt ont på morgonen när smärtstillande har släppt under natten och det gör det hemskt att ta sig ifrån liggande till sittande när man ska upp. Jag hade turen också att ha svärfar och hans fru hos oss första tiden med de två sista som hjälpte till och tog allt tungt.